Sedan den nordliga kulingen drabbade Ölands farvatten med full kraft, har förhållandena på botten dramatiskt förändrats. Från en sikt på upp emot 20 meter och en temperatur på 3 grader, har sikten på 27 meters djup gått ned till 2 meter och temperaturen stigit till 18 grader! Sådana är alltid effekterna av hård nordlig vind under sommaren. Så vi anade vad som väntade oss när vi återvände till vrakplatsen igår.
De försämrade förhållandena gör att arbetet naturligtvis blir svårare och omständligare. Allt tar längre tid, och fokus på förberedelse och framförhållning större. Dyksäkerheten har högsta prioritet, därefter arkeologin. Men givetvis går dessa faktorer hand i hand.
Kista 3 blev en liten antiklimax. Den intakta struktur som från början syntes ovan botten (se bilden) visade sig vara den enda hela, sammansatta delen av kistan. Gavlarna saknades, ingen undersida på plats och locket försvunnet. Det har inneburit att förutsättningarna för ett bevarande av innehållet har varit minimala. Rester av ett par skor, textilfragment från vad som troligen är stickade strumpor, sidenband och botten till en s k svepask är vad som låg i det som en gång varit insidan av kistan.
Kista 3 har haft ett mer utsatt läge på botten än de två övriga kistorna som bärgades förra veckan, så egentligen är vi inte förvånande. Den har inte legat så djupt ned mot skrovet att den undgått att påverkas av stötar och slag från det material som främst i samband med förlisningen haglat över området.
Nu fortsätter vi med att vidga det område som kista 3 legat i. Det är framför allt förekomst av mänskliga kvarlevor och verktyg som vi just nu gräver fram ur den hårda leran på botten.
Lars Einarsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar