Kronans olösta gåtor

Ju mer man utforskar ett vrak, desto fler frågor väcks till liv. Flera är de gåtor som ännu väntar på att besvaras. En viktig del av en marinarkeologisk undersökning är att försöka rekonstruera händelseförloppet när skeppet blev till vrak. Vilka faktorer bidrar till att vraket blir just så som det är?
När Kronan gick under den där blåsiga försommardagen för 333 år sedan, var vinden sydvästlig. Skeppet vände genom vinden för att konfrontera den dansk-holländska fiendeflottan. Tyvärr revades inte nog med segel. En hård vindby gjorde att skeppet kantrade. Kort därefter skakades skeppet av en kraftig explosion, och skeppet slets i två delar.
Kronans förliga tredjedel har inte kunnat lokaliseras. Frågan är om den bärgades i delar redan under 1600-talet, eller om den fortfarande ligger någonstans i Östersjöns djup. Arkivmaterialet lämnar inga uppgifter om att någon större skeppskonstruktion skulle ha bärgats. Det är troligt att stora delar av Kronans skrov fortfarande ligger i djupet och väntar sin upptäckt.
Förhoppningsvis kommer de framtida bottenundersökningar av vrakplatsens omgivningar att kunna lämna spännande information i frågan. Den nya avancerade sonartekniken som utvecklats under senare år, ger fantastiskt detaljerade ljudbilder av havsbotten. Men det är nödvändigt att begränsa de sökområden som skall finkammas. Det tar tid att beta av stora bottenområden, så behovet av att begränsa sökfälten är stort. Det efterkommande analys- och tolkningsarbetet av vad som uptäckts på botten är också tidskrävande. Det är därför viktigt att noga kolla vad de historiska källorna och arkiven kan berätta om vad som hände. Där finns möjligheterna att mer exakt ringa in var resterna av katastrofen gömmer sig.

Lars Einarsson

Fortsatta dykningar under sensommaren

Själva utgrävningsarbetet är nu avslutat för i år på regalskeppet Kronans vrakplats. Sammanlagt tre veckor vigdes åt blötläggning av ett dyklag bestående av närmare fyrtio erfarna dykare. Kustbevakningens bärgningsdykare såg till att servicearbetet blev utfört på och runt vrakplatsen. Utan tunga ankare och kraftiga förtöjningstrossar är det svårt att genomföra säker dykning med trygga bärgningsförhållanden för det marinarkeologiska materialet. De Kronandykare som återkommer år efter år, är en grundläggande förutsättning för att arbetet på botten skall kunna fortsätta i den omfattning som är nödvändig. Förutom gediget dykkunnande har de flera specialkompetenser som kommer till användning i arbetet till havs. Ingenjörer, kockar, sjöbefäl, läkare, fotografer, datatekniker, elektriker - alla skapar de en kompetensprofil av sällan skådat slag. Tack till alla er som möjliggör projektets fortlevnad där ute i Östersjön!

Kronans fynddatabas utökades med drygt tvåhundra föremålsposter under sommaren. Flera av dem har sitt ursprung i den kista som påträffades närmast skrovsidan på Kronans trossdäck för ett par veckor sedan. Kistan är nu bärgad och inlåst i säkert förvar på länsmuseet i Kalmar. Nu återstår detektivarbetet med att försöka klargöra vilka föremål i närområdet på botten som ursprungligen kan ha legat i den trasiga kistan.

Planerna för sensommaren är nu att återvända till vrakplatsen för att utföra mät- och fotograferingsarbeten. En av de viktigaste uppgifterna i undersökningssarbetet är att försöka rekonstruera den rumsliga indelningen i det sargade skeppet, och därefter försöka klarlägga vilken verksamhet som bedrivits på de olika platserna. Det kan röra sig om förvaringsutrymmen för personlig utrustning eller proviant, om vistelseplatser för olika besättningsmän, om platser avsedda för vård av sjuka och skadade, om platser under däck där olika typer av hantverk utfördes. Sakta men säkert växer bilden av det seglande skeppet fram......

Lars Einarsson

Ännu en kista ur djupet

Idag blåser det ordentligt utanför östra Öland. 16-18 m/sek.från väst. Då får regalskeppet Kronan ligga ifred. Igår däremot fick vi efter ett par dagars väntlage iland p g a hårda vindar, möjlighet att nedstiga i djupet. Vi kunde avsluta bärgningen av ännu en kista som legat på skeppets trossdäck. Kläder, mynt, en rakhyvel och en borrsväng är några av de föremål som åter fick se dagens ljus efter 333 år på Östersjöns botten.

Tyvärr gick inte kistan att bärga hel med sitt innehåll. Locket fans inte på plats så den fick grävas på plats på botten. Innehållet plockades försiktigt ur, del för del och dokumenterades därefter ombord på undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel.

Området där kistan stod, uppvisar även en skada i skrovet. Ett långskeppsgående brott har uppstått i samband med att fartyget hamnade på babordssidan på botten. Den underliggande leran har trängt in i fartygskroppen och bildar ett massivt täcke av ljust klet som täcker Kronans massiva ekkonstruktion. Men kistan hade lyckligtvis hamnat i ett skyddat läge närmast ett par kraftiga timmer. Därför var den fortfarande till stora delar intakt.

Många undrar, tar fynden från det gigantiska regalskeppet aldrig slut? Under 29 år har undersökningarna av vraket pågått i Kalmar läns museums regi. Mer än 30 000 föremål har bärgats. Och tusentals återstår att bärga, för att kunna få en så nyanserad bild som möjligt av det 1600-talssamhälle som frystes i dödsögonblicket den där blåsiga första dagen i juni månad 1676. Mer än 800 män hade embarkerat skeppet som inom några dagar skulle kantra, explodera och sjunka. Deras kvarlevor och tillhörigheter finns kvar i djupet. De hjälper oss att berätta en unik historia om stormaktstidens vardag.

Lars Einarsson

Kontakt etablerad med regalskeppet Kronan

Till slut ville vädret oss väl. Snart fyra dagars dykningar i lugnt och soligt östersjöväder. Men farvattnen utanför östra Öland börjar bli rejält brunt av alla alger som sökt sig in mot kusten i den svaga ostvinden. De första meterna ned mot vraket där nere på 27 meters djup, är som att dyka i havregrynsgröt. Sjok av alger gör sikten obefintlig. Halvvägs ned mot botten klarnar sikten, men ljuset från ytan är fortfarande svagt när det filtrerats bort av algerna vid ytan.

Vi har börjat sommarens utgrävningar i anslutning till förra årets schakt där två intakta kistor hittades. Grävområdet ligger på skeppets ursprungliga trossdäck. Trossdäcket låg näst längst ned i fartyget. Många av fynden som vi hittar, är föremål som fallit ned från det överliggande undre kanondäcket; vi gräver fram kulor, krut och de sargade kvarlevorna av bösseskyttarna, de män som hade till uppgift att hantera kanonerna ombord.

Vi fortsätter att arbeta ned mot vrakets garnering, som insidan avskeppets skrov kallas. Fyndens karaktär kommer förhoppningsvis att kunna berätta om vilka människor som kan ha vistats här och vilken verksamhet som bedrivits i området. Frågan är om de spår vi söker efter, är så väl bevarade efter 333 år att vi kan upptäcka dem.......

Lars Einarsson