Vi har kommit till vägs ände med friläggningen av "årets" kista på vrakplatsen. I takt med att mer och mer av kistans konstruktion blir synlig, inser vi att ett försök att bärga kistan med sitt innehåll - det optimala sättet att säkra innehåll och information - inte är görligt. Kistan är alltför deformerad och håller inte ihop. Risken är att vi överarbetar objektet, med följden att resultatet blir kontraproduktivt. Att vi överambitiöst gapar efter för mycket som leder till att vi mister hela stycket! Vi har därför börjat att försiktigt gräva ur innehållet på plats på botten. Att avbryta friläggningen mot en möjlig bärgning av hela kistan med dess innehåll, var också viktigt för att få den nödvändiga stabiliteten i kistkonstruktionen under det följande grävarbetet på botten. Varje föremål som påträffas dokumenteras i förhållande till sitt läge i kistan. Prover tas också fortlöpande av det till synes fyndtomma sedimentet under grävarbetet, för att säkra mikrospår av vad som ursprungligen kan ha funnits i kistans men som nu inte går att spåra med blotta ögat. Det handlar om textilfibrer, fröer, sädeskorn och rester av livsmedel som nu har karaktären av lera eller grus. Senare när proverna sållats och analyserats under mikroskop i labbet, kan ytterligare information vaskas fram ur det till synes sterila materialet.
Det första vi gjorde var att lyfta av kistans lösa överdel, som egentligen är dess baksida. Baksidan ligger nu uppåt eftersom kistan välts över ända i samband med förlisningen för 335 år sedan. Det omedelbara synintrycket av kistans innehåll var lera och åter lera, och att kistan är indelad i två avdelningar åtskilda av en tvärgående trävägg. Det ena facket utgör 1/3 (45 cm) av kistans längd, det andra följaktligen 2/3 (75 cm). Vi beslutade oss för att först gräva ur det största facket.
Efter att ha avlägsnat c a hälften av sedimentet i facket började föremål att kunna skönjas. Ett skrin med skjutlock är det mest påfallande föremålet som hittills lyfts ur kistan (se bilden, skrinet lyfts ur kistans stora fack som den första delen som grävs ur). Det mäter 34 x 20 x 14 cm och är vackert sammansatt. Vid sidan av skrinet, mot kistans lock i kistans fallriktning, påträffades sedan ett par fint stickade strumpor, textilstycken med dekorationer, en läderrem och en hopfällbar tumstock av trä och mässing. Visserligen återstår ungefär en fjärdededel att gräva ut av det första facket, men redan nu törs jag påstå att kistan är relativt fyndtom. Den verkar i likhet med fjolårets kistor innehålla ett mindre antal föremål som i första hand inte använts ombord fartyget. Kanske är då resten av det ursprungliga innehållet sådana saker som kommit till användning under vistelsen till havs.
En preliminär slutsats med utgångspunkt från föremålens karaktär, är att de är privata, personliga tillhörigheter och inte saker som använts för särskilda verksamheter och ändamål ombord. Det är inte vad jag förväntade mig efter att ha synat kistans utformning. Den är grov och enkel till sin konstruktion, har inga dekorationer, består av grovt hyvlade plankor, saknar sinkade sidor (hörn växelvis sammansatta med tappar) och verkar istället vara enkelt ihopspikad.
Vi fortsätter kampen mot det bångstyriga vädret, med siktet inställt på att skapa en säkrare helhetsbild av de spännande fynden på botten.
/Lasse E.
