tisdag 16 juli 2013
Ond bråd död
Under utgrävningsarbetet påträffas nu deras kvarlevor huller om buller, krossade och klämda under deras flera ton tunga arbetsredskap. Vårt arbete på botten är starkt fokuserat på att försöka särskilja individ från individ, d v s vilka ben som hör till vilken person. Detta för att kunna få kunskap om de olika personernas kroppslängd, förslitningsskador, eventuella sjukdomar, kostvanor och släktskap. All sådan information finns möjlighet att utläsa ur skelettmaterialet. Resterna av tyg och läder ger oss samtidigt en konkret bild av männens kläder, vilket material de var gjorda av och hur de var tillverkade.
Kronankatastrofens oerhörda tragedi kan alltså användas till att få värdefull kunskap om hur din farfars, farfars, farfars farfars far såg ut och hur hans liv gestaltade sig.
Ett konkret vittnesbörd av den enorma
tragedi som Kronans förlisning var.
800 män ombord skeppet, miste sina liv
den 1 juni 1676.
torsdag 11 juli 2013
Åter till botten
Tjugotre laddade dykare inklusive fartygsbefäl, finns ombord för att genomföra årets målsättning. Uppdraget är att kartlägga gränsområdet mellan det understa av de tre kanondäcken och trossdäcket, två helt skilda verksamhetsnivåer i skeppet. Undre kanondäck hyste de allra tyngsta kanonerna och var därför packat med bösseskyttar, medan det underliggande trossdäcket var ett förvaringsutrymme där få besättningsmän uppehöll sig under striden. Det är därför viktigt att med utgångspunkt från fyndmaterialet klarlägga den konstruktionsmässiga gränsen mellan de två däcksnivåerna, en inte alldeles lätt uppgift eftersom mängder med bråte och krossat material från förlisningen måste lossgöras och flyttas.
Skelettresterna visar tydligt att vi rör oss i nederdelen av det undre kanondäcket. De olyckliga kanonbetjänterna hade små chanser att ta sig ut ur det sjunkande skeppet. Deras krossade kvarlevor återfinns överallt längs däckets nederdel.
Det finns inget bättre än att få börja dykperioden med bra väder. Strålande sol och ett par tre sekundmeters vind från sydväst är näst intill perfekta förhållanden. Inte ens ett kompressorhaveri kunde lägga sordin på stämningen, utan fixades snabbt och energiskt av dyklagets kunniga personal. What would we do without them? Efter fem dagar av kanonväder, har dock vädergudarna blivit på sämre humör. Under onsdagseftermiddagen började en ihärdig nordanvind blåsa, följd av hällande regn och åska. Under torsdagen fortsätter vinden att blästra Öland. Tur då, att fartyget nu ligger tryggt vid kaj i Degerhamn på öns sydvästra sida i väntan på att havet stillnat och välkomnar oss igen.
Dykare på väg mot utgrävningsplatsen med slamsugen
Foto: J. Tenglin/Kronanprojektet.
söndag 22 juli 2012
Vägs ände
| Undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel lastas och lossas i Kalmar hamn. |
Återställningsarbetet är alltid intensivt. All utrustning skall bärgas från botten, servas och magasineras. Fartygets HIAB-kran går varm. Det bärgade fyndmaterialet skall packas och klargöras inför det förestående dokumentations- och konserveringsarbetet. Transporterna är täta från fartyget till magasinsutrymmena. Tjugofem personer jobbar intensivt för att allt skall komma på plats. Sedan är det över. Handslag, kramar. Sedan skingras gänget, med löfte om att "vi ses igen".
Ännu en betydelsefull bit har fogats till det enorma Kronanpusslet. Tankarna går redan till nästa år.....
torsdag 19 juli 2012
Några dagar av tystnad bruten
onsdag 11 juli 2012
Tillbaka på botten
| Utgrävning med slamsug på Kronans vrakplats. |
tisdag 10 juli 2012
Blåsigt värre.....
| Vinden ökar från SV ute vid regalskeppet Kronans förlisningsplats. |
Ännu så länge lyser ytterligare kistor med sin från frånvaro i halvdunklet på 27 m djup. Sikten har varit ovanligt dålig på botten så här lång, men vi hoppas att den kraftiga SV-vinden ändrar på den saken. SV-vind innebär nämligen god sikt under vatten, nordlig = kass sikt! Hittills, efter två dykdagar, har endast ett fåtal fynd fått se dagens ljus efter 336 år på botten. Två skedar och resterna av ett stort träfat vittnar om en koppling till någon typ av behållare. Föremålen behöver inte komma från en kista, kanske istället en tunna eller en svept ask (en låda med tunna fanérväggar av trä). Hoppas att vädret är oss mer nådigt imorgon så bilden klarnar av situationen på trossdäck midskepps på Kronan, minuterna innan det gigantiska regalskeppet gick till botten.
LE/2012-07-10
måndag 9 juli 2012
Ned i djupet - igen!
Årets undersökningsområde är beläget omedelbart söder om fjolårets. Nivån i skeppet är trossdäcket, däcket som ligger under det understa av de tre kanondäcken. Eftersom vi inte hittar några kvarlevor på trossdäcket, verkar få eller inga ur besättningen ha vistats här i samband med Kronans förlisning. Förklaringen är att skeppet var klart för strid och alla hade bemannat sina stridsstationer. I det läget övergår trossdäcket till att vara en förvaringsplats för personlig och gemensam utrustning.
Nu är vi mycket nära den tvärskeppsgående brottyta i skrovet som avslutar den sammanhängande skrovkonstruktionen i vraket. Frågan är om vi kommer att hitta ännu en kista här eller om vi till slut nått vägs ände vad gäller fyndförekomsten? Spänningen stiger ombord. Först avlägsnas det övre sten- och gruslagret. Krossade tunnor och små läder- och textilfragment avtecknar sig i leran.
Mängder av föremål ligger tätt sammanpackade i gränsområdet
mellan Kronans undre däck och trossdäck. Foto: J. Tenglin/Kalmar läns museum
IDAG skriver vi tisdag 9 juli och plötsligt börjar det hända saker; skedar, verktygsskaft, en del av ett svarvat träfat, samtliga föremål av en typ som med största sannolikt förvarats i någon typ av behållare. Kanske en kista, eventuellt en tunna som man också använde för att förvara sina tillhörigheter i. Men ännu tecken på förekomst av hela eller fragmenterade kistor. Arbetet fortsätter oförtrutet vidare ned i den leriga bottnen. Målet är att nå den underliggande garneringen (så kallas insidan av fartygssidan!). Först då kan vi dra mer säkra slutsatser om vad som eventuellt förvarades och vad som hände i den del av fartyget där Kronan slets i mitt itu, när hon exploderade öster om Hulterstad den 1 juni 1676.
Lars E/2012-07-09
tisdag 3 juli 2012
Kronan regerar!
Redan i mitten av juni inleddes arbetet med utplacering av förtöjningspunkter. Kustbevakningens assistans möjliggjorde arbetet. Marinen tillhandahöll ett nytt ankare för att stärka upp förtöjningsmöjligheterna i det väderleksutsatta området där vrakplatsen ligger. Ankarkättingen sponsrades av Jan Andersson Dykeri AB. Tack! Tack och lov stod vädret oss bi när ankaret på 2,5 ton med 800 kg tillhörande kätting skulle i sjön.
Väl på botten kunde vi konstatera att ankaret trängt ned närmare en meter i den plastiska leran i Östersjöns djup. En spektakulär syn (se bilden)!
Kommande lördag lastas undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel och lämnar därefter Kalmar med destination Ölands östra kust. Sedan väntar två veckors intensivt och spännande arbete.
Vi hörs och syns här på bloggen!
Lars Einarsson
projektledare
onsdag 14 september 2011
Återbesök på vrakplatsen

Torsdagen 1 september bjöd på bleke och strålande solsken i farvattnen öster om Öland. En dryg månad efter att vi under dramatiska omständigheter tvingats lämnat vrakplatsen utan att kunna bärga allt av den marinarkeologiska undersökningsutrustningen, möjliggjorde Kustbevakningen ett återbesök på Kronan. Fartyget Kbv 202 med dykande besättning stävade upp mot ölandskusten för att hjälpa oss med dykarbetet. Slamsugningsslangen - en "sjöorm" på c a 35 m - som vi tvingats sänka till botten den där stormiga julidagen den 29:e, lyftes upp till ytan efter att ha slingats på botten. De kvarvarande fyra ankartrossarna kunde lätt lossgöras från sina ankare på botten och tas upp till ytan. Sikten den här första dagen i september var mirakulös. Den ljusa sanden på botten reflekterade ljuset från ytan så att vraket framstod som en belyst scen. Det är inte utan att man gärna under sådana förhållanden skulle vilja starta upp en ny undersökningsetapp. Vis av erfarenheten vet vi dock att hösten inte är en bra årstid för rationell dykning. Vädret vxlar ständigt, och risken blir att alltför mycket tid får tillbringas i land i väntan på en lucka i väderleken som medger dykning. Nej, vi får invänta nästa försommar. Nya spännande fynd väntar på att få se dagens ljus och berika kunskapen om människor mitt 1600-talssamhället.
Bilden: Dykarbetet skedde från Kbv 202:s däcksbåt. Sällsynt spegelblank vattenytan öster om Öland!
/Lasse E.
söndag 14 augusti 2011
Det avslutande arbetet
Avslutningen på 2011 års kronandykningar blev brådstörtad. Sista dykdagen, fredag 29 juni, skulle enligt väderleksprognosen bjuda på hyfsat väder. Därav blev intet. Redan på morgonen var vindarna lite friskare än vad som sagts. Därför fattades beslutet att påbörja återställning och avslutning av dyksäsongen. I praktiken innebär det att marinarkeologisk utrustning och förtöjningsgods plockas upp ur vattnet. Alltså inget arkeologiskt arbete utan enbart servicearbete. Vid middagstid hade vinden ökat avsevärt - NO c a 15 m/sek i byarna med 3-4 m våghöjd som följd. Inom loppet av några minuter var havet inte dykbart längre. Nu gällde det endast att se om personalens säkerhet och sjösäkra den ombordvarande utrustningen, och därefter lämna det vredgade havet så snart som möjligt (se bild). Efter att ha inväntat det rätta tillfället girade fartyget 180 grader dikt babord och stävade därefter mot säkerheten på läsidan av Öland, d v s den västra och Kalmarsund. Att ta iland personal via tenderbåtarna på östra sidan var inte att tänka på. Därtill var sjön alltför grov. Vid pass klockan 19.00 angjorde M/S Calmare Nyckel hamnen i Degerhamn. En dramatisk sista undersökningsdag 2011 var till ända.
torsdag 28 juli 2011
53 fyndposter i kistan
Ett hundratal föremål fördelade på femtiotre fyndposter, var resultatet när det var dags att dra streck för utgrävningen av kistan. I vadslagningen i dyklaget varierade buden mellan 4 och 48 poster. Helle vann. Grattis!
Området runt platsen där kistan stått uppvisade inga föremål som eventuellt kunde härledas innehållet. I det närmaste var det fyndtomt. Uppenbarligen har kistan varit stängd och inneslutit hela innehållet under den 335 år långa vistelsen på havsbotten.
Strax öster om kistan, i riktning mot det överliggande undre kanondäcket, påträffades kvarlevorna av minst två besättningsmän. Med största sannolikhet har kropparna fallit ned från det undre däcket till trossdäcket en tid efter förlisningen.
Idag skriver vi torsdag 28 juli. Vädret är oss inte nådigt öster om Öland. Frisk nordlig vind och spöregn. Efter tre dagars hårt arbete, en dags välbehövlig vila för det fantastiska dyklaget. Imorgon ger vi oss ut till vrakplatsen för att "knyta ihop säcken". På lördag sista blötläggningen innan vi stänger för i år.
Bildtext: Kistan i det närmaste tömd på sitt innehåll, i sitt ursprungliga läge på botten.
Lasse E.
onsdag 27 juli 2011
Kistan är bärgad!
söndag 24 juli 2011
De första bilderna av kistans innehåll

torsdag 21 juli 2011
Nu gräver vi kistan på botten
Vi har kommit till vägs ände med friläggningen av "årets" kista på vrakplatsen. I takt med att mer och mer av kistans konstruktion blir synlig, inser vi att ett försök att bärga kistan med sitt innehåll - det optimala sättet att säkra innehåll och information - inte är görligt. Kistan är alltför deformerad och håller inte ihop. Risken är att vi överarbetar objektet, med följden att resultatet blir kontraproduktivt. Att vi överambitiöst gapar efter för mycket som leder till att vi mister hela stycket! Vi har därför börjat att försiktigt gräva ur innehållet på plats på botten. Att avbryta friläggningen mot en möjlig bärgning av hela kistan med dess innehåll, var också viktigt för att få den nödvändiga stabiliteten i kistkonstruktionen under det följande grävarbetet på botten. Varje föremål som påträffas dokumenteras i förhållande till sitt läge i kistan. Prover tas också fortlöpande av det till synes fyndtomma sedimentet under grävarbetet, för att säkra mikrospår av vad som ursprungligen kan ha funnits i kistans men som nu inte går att spåra med blotta ögat. Det handlar om textilfibrer, fröer, sädeskorn och rester av livsmedel som nu har karaktären av lera eller grus. Senare när proverna sållats och analyserats under mikroskop i labbet, kan ytterligare information vaskas fram ur det till synes sterila materialet.
Det första vi gjorde var att lyfta av kistans lösa överdel, som egentligen är dess baksida. Baksidan ligger nu uppåt eftersom kistan välts över ända i samband med förlisningen för 335 år sedan. Det omedelbara synintrycket av kistans innehåll var lera och åter lera, och att kistan är indelad i två avdelningar åtskilda av en tvärgående trävägg. Det ena facket utgör 1/3 (45 cm) av kistans längd, det andra följaktligen 2/3 (75 cm). Vi beslutade oss för att först gräva ur det största facket.
Efter att ha avlägsnat c a hälften av sedimentet i facket började föremål att kunna skönjas. Ett skrin med skjutlock är det mest påfallande föremålet som hittills lyfts ur kistan (se bilden, skrinet lyfts ur kistans stora fack som den första delen som grävs ur). Det mäter 34 x 20 x 14 cm och är vackert sammansatt. Vid sidan av skrinet, mot kistans lock i kistans fallriktning, påträffades sedan ett par fint stickade strumpor, textilstycken med dekorationer, en läderrem och en hopfällbar tumstock av trä och mässing. Visserligen återstår ungefär en fjärdededel att gräva ut av det första facket, men redan nu törs jag påstå att kistan är relativt fyndtom. Den verkar i likhet med fjolårets kistor innehålla ett mindre antal föremål som i första hand inte använts ombord fartyget. Kanske är då resten av det ursprungliga innehållet sådana saker som kommit till användning under vistelsen till havs.
En preliminär slutsats med utgångspunkt från föremålens karaktär, är att de är privata, personliga tillhörigheter och inte saker som använts för särskilda verksamheter och ändamål ombord. Det är inte vad jag förväntade mig efter att ha synat kistans utformning. Den är grov och enkel till sin konstruktion, har inga dekorationer, består av grovt hyvlade plankor, saknar sinkade sidor (hörn växelvis sammansatta med tappar) och verkar istället vara enkelt ihopspikad.
Vi fortsätter kampen mot det bångstyriga vädret, med siktet inställt på att skapa en säkrare helhetsbild av de spännande fynden på botten.
/Lasse E.
måndag 18 juli 2011
Dykning varannan dag
Vädret fortsätter att sätta käppar i
hjulet för dykarbetet. Typisk varannandagsväder som förstör den nödvändiga
kontinuiteten i arbetet. Igår söndag blev det en halv dags dykningar innan
sydostvinden byggde upp vågorna till alltför stort besvär. Vi fick lämna
vrakplatsen efter att de nytilkomna dykarna vecka 2 hade genomfört sitt
behövliga orienteringsdyk. Undersökningsfartyget Calmar Nyckel tänkte
inte utmana ödet med att ligga kvar i den tilltagande vinden, utan stävade mot
Degerhamn på Ölands västra sida så snart dyklaget gått iland i Skärlöv.
Arbetet på botten har fortsatt varit
helt fokuserat på att frilägga den stora kistan som vi stötte på direkt när vi
började förra helgen. Den ligger minst sagt lite knökigt till, djupt nerer i
schaktet omgiven av ett par rejäla avbrutna däcksbalkar. Och de flyttar man
inte på bara sådär. Vid sidan av kistan står flera däcksplankor från
trossdäcket på högkant, hårt packade och delvis fastklämda mot skrovets insida.
Dessa måste vi först lossgöra, för att kunna komma nära själva kistan. En
frilagd kista är ju det nödvändiga slutmålet inför själva lossgörandet, men
också en rysare eftersom den i det läget är extremt exponerad och kan - om den
är instabil - kollapsa. Därför måste en successivt säkras med spännband och stöttande
träkonstruktioner.
Runt om själva kistan lyser
fyndmaterialet fortfarande i stort sett med sin frånvaro. Det märks tydligt att
vi närmar oss den brottyta som markerar den plats för om stormasten där
skeppets klövs i två stycken vid förlisningen för 335 år sedan. Samtidigt
ändrar fyndmaterialet karaktär - både med avseende på kvalitet och kvantitet -
ju längre mot fören vi rör oss. De aktre delarna av skeppet var förbehållna de
högre befälet. Därför påträffas både fler och mer exklusiva föremål där än i de
förliga delarna där vi jobbar just nu. Men självfallet är förstörelseprocessen
midskepps en stor del av förklaringen till den relativa fyndlösheten i
schaktområdet, kistorna undantaget.
Att stöta på kista efter kista som vi
gjort under de senaste åren är trots de spända förväntningarna på innehållet
inte odelat positivt. Nackdelen är att storleken på den utgrävda ytan under ett
"kist-år" blir så försvinnande lite, eftersom så mycket dyktid går åt
att frilägga och bärga dessa dyrgripar. Samtidigt är kanske kistorna de mest
informationsrika fynden som finns på vrakplatsen, eftersom de oftast innehåller
så rika kombinationer och variationer av fynd som ger en detaljerad bild av
livet ombord och 1600-talsmänniskan.
/Lasse E.
fredag 15 juli 2011
Ett himla väder

Nu har det blåst kuling i två dagar utanför Öland. Gårdagen var värst med en ihärdig nordostlig vind som pinade besättningen på undersökningsfartyget Calmare Nyckel. Efter att ha legat och kämpat med vinden under natten en distansminut utanför kusten, fattade skepparen beslutet att gå in till kaj i Bergkvara på det sydsmåländska fastlandet för att få en välbehövlig vila och se över all utrustning som sjösurrats inför det annalkande ovädret. Ett första besked är att allt verkar ha klarat sig fint.
Idag fredag fortsätter de hårda vindarna, men den här gången från S. Och inte ser det så där himla ljust ut de kommande dagarna. Att vinden blir sydlig, tackar vi för eftersom det innebär att sikten under vatten blir betydligt bättre än när det blåser från norr. Anledningen är det klara vatten som förs upp från östersjöbäckenet med sydvinden. Från norr kommer vatten med mycket vegetationspartiklar och - ett väl omvittnat problem - alger!
Vi har kommit en bra bit på botten med friläggningen av den stora kistan (120 cm lång). Känns lite pyrt att vi tappar tempo i och med avbräcket p g a blåsten. I morgon lämnar några dykare för att ersättas av nya. Det innebär också alltid en liten tempominskning, innan alla hunnit bli insatta i förhållanden ovan och under ytan. Å andra sidan har de allra flesta mångårig erfarenhet av arbete med Kronan. Så det ser hoppfullt ut.
Nu håller vi tumarna för att vädrets makter lugnar sig. Vi vill ha måttliga vindar från sydväst och mycket sol - precis som alla semesterfirare i Kalmar och på Öland. Dom är det gott om. Och de allra flesta besöker Kronan-utställningen på länsmuseet i Kalmar. Har du inte hunnit göra det, passa på innan solen börjar gassa igen./Lars Einarsson
Febril aktivitet på dykdäck ombord
Calmare Nyckel
tisdag 12 juli 2011
Ännu fler kistor!
måndag 4 juli 2011
Kronan startar upp - 30 år utanför Ölands ostkust!
Utanför snurrar vinden runt just nu i skrivande stund från alla håll och kanter. Hoppas innerligt att vädret stabiliseras med ett fett högtryck och svaga vindar från sydväst när Kronanundersökningarna drar igång på lördag den 9 juli, för det 31 året i rad i djupet 6 km utanför byn Hulterstad på Öland. Men vi har faktiskt redan hunnit med en veckas dykningar på vrakplatsen i år. Tillsammans med Kustbevakningens skickliga personal kunde sedvanliga underhållsarbeten utföras. De innebär f f a lokalisering av platsen med efterföljande utplacering av förtöjningsgods. Två nya ankare, välvilligt tillhandahållna av Marinbasen i Karlskrona med kätting donerad av Jan Andersson Dykeri AB i Kalmar, placerades ut i söder för att möjliggöra säker förtöjning vid utgrävningsarbetet i de perifera delarna av vrakområdet (se bilden, ett av ankarna med tillhörande kätting klar att sänkas till botten). Varmt tack till Marinen, Kustbevakningen och Janne!
Undersökningsfartyget Calmare Nyckel - normalt utbildningsfartyg för Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar - är återigen chartrat och drygt fyrtio dykare redo för att undersöka vraket av regalskeppet Kronan. Tre veckors fortlöpande arbete på botten skall förhoppningsvis ge oss svar på hur mäktiga de kvarvarande fyndlagren är närmast den tvärskeppsgående brottyta som markerar platsen där skeppet bröts itu den 1 juni 1676. Den förliga tredjedelen av skeppet saknas fortfarande, trots upprepade lokaliseringsförsök runt vrakplatsens omgivningar. Kanske drev den längre ut till havs? Eller bärgades den utan att händelsen dokumenterades? Den mest destruktiva förklaringen är att den slogs i spillror i samband med den enorma explosionen som slutligen förde skeppet i djupet.
Vi kommer att frilägga den förligaste delen av skeppets trossdäck, där flera av de senare årens kistor påträffats. De två kistorna som upptog mer än två veckors friläggningsarbete på botten förra året, visade sig vid den efterföljande utgrävningen i labbet innehålla sammanlagt 26 föremål! De kom från den ena kistan. Den andra var tom! Men sådana är arkeologins villkor. Skulle man veta vad som fanns i kistorna i förväg, skulle man ju inte behöva gräva dem.
Så häng med ner i djupet i sommar. Täta rapporter om händelseförloppet ute i havet är på ingång!
onsdag 24 november 2010
Kistorna tömda - flipp eller flopp?
Sorry. Det är alltför länge sedan jag kommenterade utgrävningen av de två kistorna som bärgades från Kronan i somras. Enda ursäkten är att det varit en hektisk period med varjehanda uppgifter under en höst som rusar mot jul Hoppas att du, trogna Kronanvän, inte vissnat p g a tystnaden. Nu är det i varje fall dags och berätta om slutresultatet av grävarbetet.
Med tanke på att tjugo dykare lagt ned sammanlagt tio dagars arbete på att omsorgsfullt frilägga, emballera och bärga dessa dyrgripar kan det tyckas vara ironiskt att kistorna inte innehöll mer "skattlika" föremål (vad nu det är för några föremål, kan man undra!?).
När den största förvåningen/besvikelsen lagt sig, börjar man undra varför kistorna var så fyndfattiga, trots att de låg i ett optimalt läge för att bevaras på bästa sätt. Den troligaste förklaringen är att de faktiskt tömts på sina innehåll innan Kronan förliste. Kvar ligger föremål som man troligen inte hade så värst stor användning av under vistelsen ombord på fartyget.

För den andra "kistan" är förklaringen nog lite annorlunda. Den är ju delvis öppen till sin konstruktion. Därför kan innehållet ha ramlat ur den i samband med att skeppet kantrade.
Hur som helst visar kistfynden från sommaren 2010 att Kronan inte bara innehåller guld och silver, utan även andra föremålskombinationer som framför allt berättar om den speciella situation som råder när skeppet förliser: Skeppet är klart för strid. Föremålen och människor ombord befinner sig på platser som situationen kräver. Manskapet bemannar sina stridspositioner och föremål som inte används stuvas undan för att inte vara i vägen eller för att inte skall ta skada under striden. Så skall nog kistfynden från i somras tolkas.
Lars Einarsson
fredag 1 oktober 2010
Fortsatt nedåt i kistan

I konserveringslabbet fortsätter konservator Max Jahrehorn oförtrutet att försiktigt arbeta sig nedåt i kistans slamlager. Nu står det klart att ägaren packat ned ett par praktfulla kragstövlar, ett par skor och en ståndsmässig filthatt med brett brätte. Ingen bonddräng, alltså. En sådan hade knappast med sig en kista med sina närmsta tillhörigheter. Kläderna gör mannen, heter det ju. Och i 1600-talets Sverige var sättet att klä sig helt i enlighet med den samhällsställning man hade. Att klä sig i en annan socialgrupps klädkod - i synnerhet att utmana överheten - ansågs provocerande och också smått löjeväckande. Det fanns helt enkelt inte på kartan!
Vi har alltså att göra med en man av rang som uppenbarligen inte ansett sig ha behov av dessa klädespersedlar vid den tidpunkt och i den situation som Kronan befann sig i vid förlisningstidpunkten - stridsberedd!
Vänta lite....! Nu skymtar även en vackert målad träsked, ett verktygsskaft och en svepask med fint välvd sarg. Fler och fler detaljer väntar på att friläggas mot kistans botten.
Lars Einarsson

