onsdag 24 november 2010

Kistorna tömda - flipp eller flopp?



Sorry. Det är alltför länge sedan jag kommenterade utgrävningen av de två kistorna som bärgades från Kronan i somras. Enda ursäkten är att det varit en hektisk period med varjehanda uppgifter under en höst som rusar mot jul Hoppas att du, trogna Kronanvän, inte vissnat p g a tystnaden. Nu är det i varje fall dags och berätta om slutresultatet av grävarbetet.
Den första kistan innehöll drygt 20 föremål (se övre bilden). Förutom ett antal tyg- och läderfragment av okänt ursprung, var det mest uppseendeväckande ett par kragstövlar, ett par lågskor, en filthatt, en trådrulle med garn, en träask och ett bryne att slipa verktyg med. Den andra kistan var helt tom (se undre bilden)!
Med tanke på att tjugo dykare lagt ned sammanlagt tio dagars arbete på att omsorgsfullt frilägga, emballera och bärga dessa dyrgripar kan det tyckas vara ironiskt att kistorna inte innehöll mer "skattlika" föremål (vad nu det är för några föremål, kan man undra!?).
När den största förvåningen/besvikelsen lagt sig, börjar man undra varför kistorna var så fyndfattiga, trots att de låg i ett optimalt läge för att bevaras på bästa sätt. Den troligaste förklaringen är att de faktiskt tömts på sina innehåll innan Kronan förliste. Kvar ligger föremål som man troligen inte hade så värst stor användning av under vistelsen ombord på fartyget.



För den andra "kistan" är förklaringen nog lite annorlunda. Den är ju delvis öppen till sin konstruktion. Därför kan innehållet ha ramlat ur den i samband med att skeppet kantrade.
Hur som helst visar kistfynden från sommaren 2010 att Kronan inte bara innehåller guld och silver, utan även andra föremålskombinationer som framför allt berättar om den speciella situation som råder när skeppet förliser: Skeppet är klart för strid. Föremålen och människor ombord befinner sig på platser som situationen kräver. Manskapet bemannar sina stridspositioner och föremål som inte används stuvas undan för att inte vara i vägen eller för att inte skall ta skada under striden. Så skall nog kistfynden från i somras tolkas.

Lars Einarsson

fredag 1 oktober 2010

Fortsatt nedåt i kistan


I konserveringslabbet fortsätter konservator Max Jahrehorn oförtrutet att försiktigt arbeta sig nedåt i kistans slamlager. Nu står det klart att ägaren packat ned ett par praktfulla kragstövlar, ett par skor och en ståndsmässig filthatt med brett brätte. Ingen bonddräng, alltså. En sådan hade knappast med sig en kista med sina närmsta tillhörigheter. Kläderna gör mannen, heter det ju. Och i 1600-talets Sverige var sättet att klä sig helt i enlighet med den samhällsställning man hade. Att klä sig i en annan socialgrupps klädkod - i synnerhet att utmana överheten - ansågs provocerande och också smått löjeväckande. Det fanns helt enkelt inte på kartan!
Vi har alltså att göra med en man av rang som uppenbarligen inte ansett sig ha behov av dessa klädespersedlar vid den tidpunkt och i den situation som Kronan befann sig i vid förlisningstidpunkten - stridsberedd!
Vänta lite....! Nu skymtar även en vackert målad träsked, ett verktygsskaft och en svepask med fint välvd sarg. Fler och fler detaljer väntar på att friläggas mot kistans botten.

Lars Einarsson

fredag 24 september 2010

Kistans hemligheter på väg att avslöjas


Som skuggor ur det förflutna växer föremål fram ur det vattenmättade sedimentet i kistan från Kronan. Under konservatorns varsamma hand prepareras bilden av en besättningsman fram. I takt med att personens tillhörigheter blir synliga, kan vi på ett avstånd av 334 år bekanta oss med en man verksam mitt i det stormaktstida Sverige. Ett land där kriget var vanligare än freden, och närheten till döden så påtaglig att 600 000 män förlorade sina liv på slagfälten till lands och sjöss under hundraårsperioden 1620-1720.
Vad innehåller då kistan? Så mycket kan avslöjas att ägaren var väldigt noga med vad han hade på fötterna. Men fortfarande återstår mycket att gräva ut av den 70x45x45 cm stora behållaren. När kistan slutligen tömts på sitt innehåll, kan förhoppningsvis de bildliga anletsdragen av föremålens ägare tecknas med mer exakta penseldrag.....

Lars Einarsson

onsdag 22 september 2010

Idag onsdag 22/9 öppnas den första kistan

Nu är det äntligen dags. Om ett par timmar öppnas den första av de två intakta kistor som lyftes från Kronan i somras i närvaro av den församlade pressen. Den är tung. Lyftet från botten var spännande. Först lyftes den ur sitt läge i schaktet, där den står i 334 år. Lyftet från det ursprungliga läget ned i det bärgningskar i vilket den sedan fördes till ytan, skedde med hjälp av lyftsäck - en plastballong som man fyller med luft från dykartuberna. Dessförinnan hade den bandagerats och stagats upp för att undanröja risken för en kollaps. Nu står den färdig att öppnas i konserveringslabbet på Kalmar läns museum. Om ett par timmar får vi veta glänta på dörren till det förflutna och få en första inblick i vad den innehåller..........

Lars Einarsson

söndag 8 augusti 2010

Idag är det 30 år sedan Kronans upptäckt!


Idag skriver vi den 8 augusti 2010. Det är på dagen trettio år sedan regalskeppet Kronan upptäcktes 6 km utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Bakom upptäckten stod den legendariske vrakforskaren och tillika regalskeppet Vasas upptäckare, Anders Franzén. I sin dagbok skriver han den 8 augusti 1980:
"- 09.20. Sjösätter undervattenskameran."
"- 10.00. Skeppstimmer synligt i monitorn. Ännu flera vrakrester."
"- 10.37. Bronskanon påträffad."
Men utan sina dykande medarbetare, ingenjörerna Sten Ahlberg och Bengt Grisell, hade Anders inte haft den nödvändiga kompetens som krävdes för att lokalisera vraket av stormaktstidens mäktigast skepp. Och det var från Stene och Grittes 12 meter långa f d lotsbåt, Mare Balticum (se bilden), som upptäckten skedde den där augustidagen för exakt trettio år sedan. Den nödvändiga tekniska utrustningen i sökarbetet - sonar och undervattenskamera - hade tillhandahållits av Bengt Börjesson, en pionjär inom undervattensfotografering.
Det första dyket som bekräftade att det var regalskeppet som man lokaliserat, gjordes i kristallklart östersjövatten. Den syn som mötte dykarna var av en sort där verkligheten överträffar dikten. I en sikt på + 25 meter kunde man på långt håll se hur den mäktiga fartygskonstruktionen tornade upp sig ovan botten. När dykarna närmade sig skrovområdet låg tiotals bronskanoner väl synliga i den ljusa sanden på den släta havsbotten. Kvarlevor av de olyckliga besättningsmän kunde skönjas bland rester av fartygsutrustning. En av de största vrakupptäckterna någonsin var bekräftad. Resten är marinarkeologisk nutidshistoria.

Länge leve Kronan!

Lars Einarsson

söndag 1 augusti 2010

Färdigdykt!

Torsdagen den 29 juli blev den sista undersökningsdagen på Kronans vrakplats 2010. Vädrets makter stod oss inte bi. Hela den sista veckan 30 var f ö ett enda vågspel. Hastiga kast i väderleken, och när sedan vinden började öka stadigt från sydväst under torsdagen fattades beslutet att packa ihop. Beslutet visade sig vara rätt. Fredag och lördag hade inte varit behagliga där ute, 6 km öster om Öland.
Denna den sista (tors)dagen inleddes med att fortsätta grävarbetet i årets schakt 46. Målet i objektshänseende var att lossgöra och bärga en laggad tunna. Konstruktionsmässigt var ambitionen att nå ner till skrovets insida. Efter några dykpar var tunnan loss och kunde placeras i ett lämpligt bärgningskärl för vidare befordran mot ytan. Den underliggande leran närmast skrovets insida var stenhård att bearbeta, så hela vägen kom vi inte innan vi var tvungna att lägga fokus på att ta upp utrustning och förtöjningsgods (trossar och bojar).
Trots torsdagsmorgonens rapporter om avtagande vind, ökade hela tiden vinden från väst och senare sydväst. Att dessutom vinden hade en tendens att komma in från tvärs mot fartygssidan gjorde inte saken bättre. Till sist kastade M/S Calmare Nyckel loss och de sista förtöjningstrossarna kunde göras loss från ankarna på botten. Dykarna utgick då från gummibåten. i en våghöjd på närmare 2 meters.
Nu är havet återigen tomt på ytan där ute vid katastrofplatsen. Dykarlagets fantastiska insats under 1 + 3 veckors intensivt arbete på platsen har dock inte gått spårlöst förbi. Det prövande arbetet på Östersjöns botten är den absoluta förutsättningen för att den spännande fortsättningen av undersökningsarbetet nu kan ta vid under mer trygga och normala förhållanden på land.

Äventyret Kronan fortsätter! Vi hörs!

Lars Einarsson

onsdag 28 juli 2010

Mera ner i djupet




När den sista kistan väl var undersökt och bärgad - den som dessvärre visade sig vara kraftigt skadad - började resan den sista biten ned mot insidan av det mäktiga regalskeppets skrov. Närmast garneringen, som insidan kallas på skeppsspråk, är leran hård och fyndlös. Slutmålet för undersökningsarbetet på botten är ju en friläggning av skrovet i sin helhet. Man kan jämföra vraket med en skål med gröt, där skålen är skrovet och gröten fyndmaterialet. Ett viktigt led i friläggningen av skrovet är den information man får om fartygskonstruktionens utseende och bevarande. Kronans förlisning var en otroligt destruktiv process. Den omfattade såväl en dramtisk kantring som en våldsam explosion som slet skeppet i två stycken. Nu vill vi ju naturligtvis ta reda på vilka effekterna blev av denna förstörelse. Var är brottytorna i skrovet belägna? Hur ser de ut? Hur har det påverkat fyndmaterialet? Har leran på botten trängt in i skrovet underifrån eller från sidan? Frågorna är många.

Endast fyra dagar återstår av 2010 års dykningar på Kronans vrakplats. Det känns skönt att de fyra kistorna hunnit friläggas och bärgas. Nu återstår dels vägen ned mot skrovets insida, dels avrustningen av vrakplatsen inför hösten och vintern. Förtöjningsgods och utrustningen på botten skall bärgas och föras in till Kalmar för översyn, underhåll och komplettering. En viktig men anonym del av ett stort marinarkeologiskt projekt. Ett vardagsarbete som sällan syns vid sidan av skenet från de unika skatter som bärgas ur sin våta grav.

Lars Einarsson

tisdag 27 juli 2010

Den tredje kistan nu utforskad


Sedan den nordliga kulingen drabbade Ölands farvatten med full kraft, har förhållandena på botten dramatiskt förändrats. Från en sikt på upp emot 20 meter och en temperatur på 3 grader, har sikten på 27 meters djup gått ned till 2 meter och temperaturen stigit till 18 grader! Sådana är alltid effekterna av hård nordlig vind under sommaren. Så vi anade vad som väntade oss när vi återvände till vrakplatsen igår.

De försämrade förhållandena gör att arbetet naturligtvis blir svårare och omständligare. Allt tar längre tid, och fokus på förberedelse och framförhållning större. Dyksäkerheten har högsta prioritet, därefter arkeologin. Men givetvis går dessa faktorer hand i hand.

Kista 3 blev en liten antiklimax. Den intakta struktur som från början syntes ovan botten (se bilden) visade sig vara den enda hela, sammansatta delen av kistan. Gavlarna saknades, ingen undersida på plats och locket försvunnet. Det har inneburit att förutsättningarna för ett bevarande av innehållet har varit minimala. Rester av ett par skor, textilfragment från vad som troligen är stickade strumpor, sidenband och botten till en s k svepask är vad som låg i det som en gång varit insidan av kistan.

Kista 3 har haft ett mer utsatt läge på botten än de två övriga kistorna som bärgades förra veckan, så egentligen är vi inte förvånande. Den har inte legat så djupt ned mot skrovet att den undgått att påverkas av stötar och slag från det material som främst i samband med förlisningen haglat över området.

Nu fortsätter vi med att vidga det område som kista 3 legat i. Det är framför allt förekomst av mänskliga kvarlevor och verktyg som vi just nu gräver fram ur den hårda leran på botten.


Lars Einarsson

måndag 26 juli 2010

Nu dyker vi igen!

Efter ett par dagars intensivt blåsande med styva kulingvindar från norr, kunde undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel äntligen lämna den trygga hamnen på Ölands västsida tidigt i morse. Vid 11-snåret var fartyget framme i Skärlöv på östra sidan och dykarlaget kunde embarkera fartyget på redden. Kl. 12.30 var vi förtöjda ute vid vrakplatsen och kunde skicka de första dykarna i vattnet. Denna den tredje undersökningsveckan fyller vi på med ett tiotal nya dykare, så ett kort orienteringsdyk för dem ligger först i tur. De "gamla" dykarna sedan förra veckan fortsätter med undersökningsarbetet på botten drekt.
Den sista kistan att bärga har tagit lite längre tid att frilägga och lossgöra, eftersom det ligger både fynd och kvarlevor i anslutning till den. Det arbetet är nu klart och det första vi gjorde i dag var att lossgöra de plankor som bildat en skyddande vägg åt kistan i väster. Nästa uppgift är att ta reda på om kistans undersida - den ursprungliga framsidan - ligger kvar mot botten. I så fall är sannolikt fyndmaterialet relativt bevarat. Finns inget bottenstycke är risken att innehållet fallit ut och förstörts under de 334 år som kistan legat på botten. Så snart detta blivit klarlagt, återkommer jag med ny information.....

Lars Einarsson

lördag 24 juli 2010

Idag sätter vädret stopp

Idag blåser det alldeles för mycket för att vi skall kunna dyka på Kronans vrakplats. Vindstyrkan är upp mot 17 m/s och våghöjden över 3 meter. Dessvärre ser det ut som att ovädret kommer att fortsätta minst ett dygn till, Undersökningsfartyget har gått till säker hamn på Ölands västsida och dyklaget vilar upp sig i land efter två intensiva dykveckor.
Vi hann med ett dykpass igår innan ovädret började nosa på oss vid middagstid igår. Arbetet fortsatte runt den tredje kistan, den sista som återstår att bärga från årets schakt. Till skillnad från det fyndlösa närområdet kring den första och andra kistan, är sedimentet kring den tredje kistan späckat med föremål och skelettrester. Anledningen är som jag senast nämnde, närheten till det tätt befolkade undre kanondäcket. Generellt sett är just gränsområdet mellan det nedersta av de tre kanondäcken och det underliggande trossdäcket en gråzån som innehåller ett rikt men mycket blandat fyndmaterial som ligger huller om buller. Det som gör området så komplicerat är att innehållet på det undre däcket rasat in på trossdäcket nedanför, i samband med vrakets nedbrytning. En viktig uppgift i undersökningsarbetet är därför att reda ut vad som är trossdäckets ursprungliga innehåll och vad som just rasat in i efterhand från undre kanondäcket i samband med nedbrytningen av vraket.
Kronans specifika situation i samband med förlisningen, syns tydligt i fyndmaterialet. Skeppet är klart för strid. Kanondäcken är bemannade, satta i omedelbar stridsberedskap. På trossdäcket är övrig personlig och gemensam utrustning placerad, för att inte vara i vägen eller ta skada i det annalkande infernot.

Lars Einarsson

fredag 23 juli 2010

Andra kistan bärgad!


Det gick som på räls. I onsdags, dagen efter att den första kistan bärgats, kunde nästa kista (se bilden) på tur bärgas utan problem. Visserligen var den lite mer instabil, men efter att den lossgjorts från det underliggande sedimentet och inneslutits i en plastsäck och därefter bandagerats, kunde den lyftas över till bärgningskaret för vidare befordran till ytan. Den här kistan var betydligt lättare än den första. Den visade sig också ha en annorlunda form. Den har ett femkantigt snitt och verkar vara avsedd för ett särskilt ändåmål. Kanske ett speciellt hantverk. Eftersom den är innesluten i den skyddande säcken kan man just nu inte studera den mer noga. Vi får vi vänta till den kommande utgrävningen i konserveringslabbet senare i sommar.

Igår fortsatte arbetet med den tredje kistan. Den är dessvärre skadad och verkar inte ha gavlarna på plats. Friläggningen kommer därför att bli ganska knepig. Det gäller ju att bibehålla stabiliteten i kistan. Därför måste man hela tiden kontrollera var den stadigaste delen i kistans konstruktion finns, och se till att aldrig underminera denna vitala del. Avgörande för hur den kommer att hanteras, är om det finns kvar en undersida av kistan längst ned i sedimentet. I så fall har innehållet haft en möjlighet att skyddas och kunna ligga kvar i en relativt ostörd miljö. Om undersida saknas, är situationen helt annorlunda. Då kan det bli aktuellt att tvingas gräva kistan på plats på botten. Nog med spekulationer. Framtiden får utvisa hur läget är.

Området kring den tredje kistan är annorlunda än närmiljön krina den första och andra. Närheten till kanondäcket ovanför, gör att vi stöter på skelettrester och föremål med anknytning till artilleriet ombord. De omkomnas kläder och utrustning ligger i anslutning till kvarlevorna. En tragisk bild av det skoningslösa kriget, men idag en källa till stor kunskap om hur livet ombord gestaltade sig för de människor som levde mitt i den bullrande, muskelspännande svenska stormakten.

På det understa av de tre batteridäcken fanns de tyngsta kanonerna. Tolv av de trettiofyra kanonerna vägde nästan 5 000 kg styck! Här krävdes det långt mer än hundra man för att hantera alla de tunga pjäserna på detta det understa av de tre kanondäcken. När skeppet kantrade krossades många av bösseskyttarna - så kallades kanonpersonalen - under de tunga kanonerna som rutschade över däcket. Instängda, medvetslösa, ihjälslagna - alla kom de att gå till botten med stormaktstidens största skepp.


Lars Einarsson

tisdag 20 juli 2010

Första kistan har nu nått ytan!


Lättnadens suckar och spridda applåder hördes när den första av Kronans kistor årgång 2010 väl stod på undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckels däck 11.43 på tisdagsförmiddagen. Detta har hänt idag:
Första dykparet imorse lyckades lossgöra kistan. Därefter sköts två parallella, tunna medar av stål in under kistan. Medarna länkades samman med två överliggande medar förbundna med rep. Nästa steg var att positionera det kar av plast som kistan skulle bärgas i, i omedlbar anslutning till kistans läge på botten. Därefter lyftes kistan försiktigt ur sitt ursprungliga läge i schaktet, med hjälp av två dykare och en liten lyftsäck som fästs i lyftslinget. Kistan fördes sedan de 85 centimetrarna uppåt och åt sidan för att till sist sänkas ned i det, för bärgningen till ytan, speciellt avsedda karet. När detta var gjort var den mest riksfyllda delen av lyftet genomfört. Nu återstod färden mot ytan. En bärgningslina knöts fast i karet lyftstroppar. Så var det dags att försiktigt lyfta ekipaget mot ytan 27 meter ovanför. Väl ett par meter under ytan gjordes ett avhåll och en mindre lyftstropp fästes mellan HIAB-kranens krok och karets lyftstroppar. Sedan kunde det sista lyftet upp på fartygets däck genomföras (se bilden). Där omhändertogs kistan efter konstens alla regler. Tack, kära dyklag, för ett fantastisk lagarbete!
Ombord fartyget stabiliseras kistan och hålls ständigt fuktig i sitt förvaringskar. Nu återstår att föra den in till Länsmuseet i Kalmar där senare i sommar det spännande öppnandet och konserveringsarbetet av dess innehåll kommer att ske. I väntan på det, måste vi ge oss till tåls vad gäller nyfikenheten på vad som den kan dölja!
Ingen rast, ingen vila. Omedelbart fortsätter arbetet med att frilägga, stabilisera och lossgöra nästa kista. Vi hoppas att den skall vara i samma goda kondition som den första som nu nått ytan. Någonting säger mig dock, att vi kanske står inför en knivigare uppgift denna gång. Regalskeppet Kronan släpper inte ifrån sig sina skatter frivilligt.....

Lars Einarsson


måndag 19 juli 2010

Kamp med kistorna


Idag har vi ett nytt dykarlag på plats. De sätts in i arbetet av oss i dykarteamet som är kvar sedan förra veckan. Efter inledande teoretiska genomgångar och sedan orienteringsdyk på platsen, är det dags att ta i tu med den den viktiga uppgiften, nämligen att gräva loss den första kistan ur den stenhårda leran närmast skrovets insida. Därför är det nu är det fullt fokus på den s k kista 2. Den ligger bäst till för att friläggas och lyftas först. Efter att ha avlägsnat ett par plankor som legat tryckta mot kistans ena sida, försågs kistan med stabiliserande elastisk binda och sedan ett vadderat spännband så att den inte riskerar att falla isär under friläggningen. Ett dykpar är nere åt gången. En dykare sköter den tryckluftsdrivna slamsugen, den andra gräver med skärsleven i den fast leran som hållit kistan i sitt grepp under 334 långa år. Det är viktigt att varje dykpar hittar en bra arbetsställningen i det trånga schaktet, så att grävarbetet blir så säkert och bekvämt som möjligt. Sakta men säkert kan kistan börja sin mödosamma resa mot ytan igen...


Lars Einarsson

fredag 16 juli 2010

Kistor, kistor, kistor....



Vilken överraskning! Vi var inställda på att fynden skulle avta i omfattning ju längre söderut mot skrovets tvärskeppsgående brottytan vi kom. Istället visar det sig att ännu en ficka med skyddande timmer finns för om fjolårets schakt som grävdes. Området är c a 2,7 m lång och 1 m brett. Två kistor - 70x46 cm resp. 60 x 40 cm stora - ligger i fil i långskeppsriktningen. Alldeles hela med locket på. Bredvid den ena av dem ligger ytterligare en hel kista. Den är något mindre, 60 x 35 cm. Alla tre kistorna ligger i skeppets kantringsriktning, d v s välta 90 grader mot babord. Kistorna ligger dikt mot insidan av skrovet. Det betyder att de i princip ligger i samma läge som de låg när Kronan förliste. Om de hade rört sig bara lite mera, hade de sannolikt slagits sönder. Nu ligger de där och väntar på att åter få se dagens ljus efter 334 år på botten på samma plats. Men ännu återstår det mödosamma arbetet att försiktigt gräva loss dem från den tenhårda, tätt packade lera som fixerat och skyddat dem från nedbrytning i hundratals år. Ett lysande duktigt team på 18 dykare och fartygsbesättning gör unik historia i ett glittrande hav öster om Öland.




Lars Einarsson

tisdag 13 juli 2010

Fantastiska dyk i kristallklart vatten!

De första undersökningsdagarna på vraket av Kronan har varit sanslöst givande. Trots en bottentemperatur på bara 3 grader har vrakplatsen istället bjussat på en sikt på över 20 meter. Dagar som dessa kan man verkligen se och uppleva det mäktiga regalskeppets imponerande dimesioner. De ger också möjligheter att genomföra dokumentationsarbeten med video- och stillbildskamera.
När väl slamsugen riggats i utgrävningsområdet, påbörjades friläggningen av de förligaste delarna av trossdäcket. Och som vanligt (!) visade sig sedimenten gömma ännu en kista. I och för sig inte alldeles hel - den ligger upp och ned - men ändå med spännande fynd i sig. En laggad bytta ( ser ut som en liten tunna) var det första föremålet som kunde identifieras. Det fortsatta arbetet förlades runt resterena av kistan. Vi vill ju fastsälla föremålets utbredning i botten för att kunna avgöra vilka föremål som hör till det ursprungliga innehållet i kistan, och vilka som inte alls har med en att göra.
Första dykdagen - det var i söndags - noterade en uppmärksam dykare hur kanten av ett fat stack ut ur det krutbemängda sedimentet i gränsen mot det överliggande undre kanondäcket. Vid utgrävningen visade det sig att ytterligare ett fat låg under det första. Det undre, större av faten är trestämplat. Det innebär att det innehåller mer än 83% tenn. Stadsstämpeln är Stockholmskronan flankerad av två stämplar som visar en gående man med amborst. Efter en snabb konsultation av tennlitteraturen kan vi konstatera att fatet tillverkats av Nils Nilsson Kröger, verksam i Stockholm från 1650-talet fram til sin död 1675. Det var ett år innan Kronan blev vrak i Östersjöns djup, utanför ett idag soldränkt Öland.

Lars Einarsson

tisdag 6 juli 2010

Nya dykningar på Kronans vrakplats!


Så var det dags igen! För trettionde året i rad blir det marinarkeologiska undersökningar på Kronan vrakplats 6 km öster om Öland. Det är världsrekord! Ett gigantiskt vrak kräver gigantiska insatser. Och en totalundersökning är målet. Det tillhör inte vanligheterna inom arkeologi. Men Kronan är ett slutet fynd - en samtidig deposition i tid och rum - fryst i dödsögonblicket. Just det att alla fynd i vraket har använts på samma plats vid samma tillfälle, gör att sammanhanget av alla fynd tillsammans blir av särskilt stort värde.

Med hjälp av Kustbevakningen har redan det så viktiga servicearbete utförts ute vid vraket. Ankare och förtöjningsgods är på plats, så att finliret kan börja. Under tre veckor i följd kommer nu de förliga delarna av vraket att undersökas. Vi hoppas kunna nu fram till den brottyta i skrovet som vittnar om effekterna av den skoningslösa explosion som slet skeppet i två delar, när Kronan förliste i slaget mot den förenade dansk-holländska flottan den 1 juni 1676. Leran i området är mjuk och fin. Något som lovar gott för ett skonsamt bevarande av de föremål som kanske fortfarande ligger inbäddade och slumrar sin Törnrösa-sömn på Östersjöns botten.

Ett sextiotal dykare inklusive fartygsbesättning väntar nu på att i lag om c a tjugo personer borda undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel. Med "Nyckeln" som utgångspunkt görs två nedstigningar per dag och dykare till vraket på knappt 27 meters djup. Jag kan lova att de flesta tar oss vatten över huvudet med mycket spända förväntningar på vad som vraket kan tänkas släppa ifrån sig i år. Resultaten av dykningarna kommer fortlöpande att avrapporteras här i bloggen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...............