Återbesök på vrakplatsen

Torsdagen 1 september bjöd på bleke och strålande solsken i farvattnen öster om Öland. En dryg månad efter att vi under dramatiska omständigheter tvingats lämnat vrakplatsen utan att kunna bärga allt av den marinarkeologiska undersökningsutrustningen, möjliggjorde Kustbevakningen ett återbesök på Kronan. Fartyget Kbv 202 med dykande besättning stävade upp mot ölandskusten för att hjälpa oss med dykarbetet. Slamsugningsslangen - en "sjöorm" på c a 35 m - som vi tvingats sänka till botten den där stormiga julidagen den 29:e, lyftes upp till ytan efter att ha slingats på botten. De kvarvarande fyra ankartrossarna kunde lätt lossgöras från sina ankare på botten och tas upp till ytan. Sikten den här första dagen i september var mirakulös. Den ljusa sanden på botten reflekterade ljuset från ytan så att vraket framstod som en belyst scen. Det är inte utan att man gärna under sådana förhållanden skulle vilja starta upp en ny undersökningsetapp. Vis av erfarenheten vet vi dock att hösten inte är en bra årstid för rationell dykning. Vädret vxlar ständigt, och risken blir att alltför mycket tid får tillbringas i land i väntan på en lucka i väderleken som medger dykning. Nej, vi får invänta nästa försommar. Nya spännande fynd väntar på att få se dagens ljus och berika kunskapen om människor mitt 1600-talssamhället.

Bilden: Dykarbetet skedde från Kbv 202:s däcksbåt. Sällsynt spegelblank vattenytan öster om Öland!

/Lasse E.

Första kistan har nu nått ytan!

Lättnadens suckar och spridda applåder hördes när den första av Kronans kistor årgång 2010 väl stod på undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckels däck 11.43 på tisdagsförmiddagen. Detta har hänt idag:

Första dykparet imorse lyckades lossgöra kistan. Därefter sköts två parallella, tunna medar av stål in under kistan. Medarna länkades samman med två överliggande medar förbundna med rep. Nästa steg var att positionera det kar av plast som kistan skulle bärgas i, i omedlbar anslutning till kistans läge på botten. Därefter lyftes kistan försiktigt ur sitt ursprungliga läge i schaktet, med hjälp av två dykare och en liten lyftsäck som fästs i lyftslinget. Kistan fördes sedan de 85 centimetrarna uppåt och åt sidan för att till sist sänkas ned i det, för bärgningen till ytan, speciellt avsedda karet. När detta var gjort var den mest riksfyllda delen av lyftet genomfört. Nu återstod färden mot ytan. En bärgningslina knöts fast i karet lyftstroppar. Så var det dags att försiktigt lyfta ekipaget mot ytan 27 meter ovanför. Väl ett par meter under ytan gjordes ett avhåll och en mindre lyftstropp fästes mellan HIAB-kranens krok och karets lyftstroppar. Sedan kunde det sista lyftet upp på fartygets däck genomföras (se bilden). Där omhändertogs kistan efter konstens alla regler. Tack, kära dyklag, för ett fantastisk lagarbete!

Ombord fartyget stabiliseras kistan och hålls ständigt fuktig i sitt förvaringskar. Nu återstår att föra den in till Länsmuseet i Kalmar där senare i sommar det spännande öppnandet och konserveringsarbetet av dess innehåll kommer att ske. I väntan på det, måste vi ge oss till tåls vad gäller nyfikenheten på vad som den kan dölja!

Ingen rast, ingen vila. Omedelbart fortsätter arbetet med att frilägga, stabilisera och lossgöra nästa kista. Vi hoppas att den skall vara i samma goda kondition som den första som nu nått ytan. Någonting säger mig dock, att vi kanske står inför en knivigare uppgift denna gång. Regalskeppet Kronan släpper inte ifrån sig sina skatter frivilligt.....

Lars Einarsson

Kronans olösta gåtor

Ju mer man utforskar ett vrak, desto fler frågor väcks till liv. Flera är de gåtor som ännu väntar på att besvaras. En viktig del av en marinarkeologisk undersökning är att försöka rekonstruera händelseförloppet när skeppet blev till vrak. Vilka faktorer bidrar till att vraket blir just så som det är?
När Kronan gick under den där blåsiga försommardagen för 333 år sedan, var vinden sydvästlig. Skeppet vände genom vinden för att konfrontera den dansk-holländska fiendeflottan. Tyvärr revades inte nog med segel. En hård vindby gjorde att skeppet kantrade. Kort därefter skakades skeppet av en kraftig explosion, och skeppet slets i två delar.
Kronans förliga tredjedel har inte kunnat lokaliseras. Frågan är om den bärgades i delar redan under 1600-talet, eller om den fortfarande ligger någonstans i Östersjöns djup. Arkivmaterialet lämnar inga uppgifter om att någon större skeppskonstruktion skulle ha bärgats. Det är troligt att stora delar av Kronans skrov fortfarande ligger i djupet och väntar sin upptäckt.
Förhoppningsvis kommer de framtida bottenundersökningar av vrakplatsens omgivningar att kunna lämna spännande information i frågan. Den nya avancerade sonartekniken som utvecklats under senare år, ger fantastiskt detaljerade ljudbilder av havsbotten. Men det är nödvändigt att begränsa de sökområden som skall finkammas. Det tar tid att beta av stora bottenområden, så behovet av att begränsa sökfälten är stort. Det efterkommande analys- och tolkningsarbetet av vad som uptäckts på botten är också tidskrävande. Det är därför viktigt att noga kolla vad de historiska källorna och arkiven kan berätta om vad som hände. Där finns möjligheterna att mer exakt ringa in var resterna av katastrofen gömmer sig.

Lars Einarsson

2009 års Kronandykningar börjar på söndag - om vädret tillåter!

Vindarna är friska så här ett par dagar innan 2009 års utgrävningar av regalskeppet Kronan tar sin början. Tror aldrig att jag varit med om att det blåst nordostligt nästan två veckor i sträck den här tiden på året. Och nordostlig vind är ingen höjdare om man skall dyka i öppet hav öster om solen och vindarnas ö. Nu håller vi tummarna för att högtrycket skall bestå, men att vinden mojnar och ändrar riktning. Sydvästlig vind är bra, den för med sig frikt östersjövatten söderifrån. Då blir sikten under vatten kalas och det marinarkeologiska undersökningsarbetet en våt dröm.........

Lars Einarsson