Idag är det 30 år sedan Kronans upptäckt!

Idag skriver vi den 8 augusti 2010. Det är på dagen trettio år sedan regalskeppet Kronan upptäcktes 6 km utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Bakom upptäckten stod den legendariske vrakforskaren och tillika regalskeppet Vasas upptäckare, Anders Franzén. I sin dagbok skriver han den 8 augusti 1980:

"- 09.20. Sjösätter undervattenskameran."

"- 10.00. Skeppstimmer synligt i monitorn. Ännu flera vrakrester."

"- 10.37. Bronskanon påträffad."

Men utan sina dykande medarbetare, ingenjörerna Sten Ahlberg och Bengt Grisell, hade Anders inte haft den nödvändiga kompetens som krävdes för att lokalisera vraket av stormaktstidens mäktigast skepp. Och det var från Stene och Grittes 12 meter långa f d lotsbåt, Mare Balticum (se bilden), som upptäckten skedde den där augustidagen för exakt trettio år sedan. Den nödvändiga tekniska utrustningen i sökarbetet - sonar och undervattenskamera - hade tillhandahållits av Bengt Börjesson, en pionjär inom undervattensfotografering.

Det första dyket som bekräftade att det var regalskeppet som man lokaliserat, gjordes i kristallklart östersjövatten. Den syn som mötte dykarna var av en sort där verkligheten överträffar dikten. I en sikt på + 25 meter kunde man på långt håll se hur den mäktiga fartygskonstruktionen tornade upp sig ovan botten. När dykarna närmade sig skrovområdet låg tiotals bronskanoner väl synliga i den ljusa sanden på den släta havsbotten. Kvarlevor av de olyckliga besättningsmän kunde skönjas bland rester av fartygsutrustning. En av de största vrakupptäckterna någonsin var bekräftad. Resten är marinarkeologisk nutidshistoria.

Länge leve Kronan!

Lars Einarsson

Färdigdykt!

Torsdagen den 29 juli blev den sista undersökningsdagen på Kronans vrakplats 2010. Vädrets makter stod oss inte bi. Hela den sista veckan 30 var f ö ett enda vågspel. Hastiga kast i väderleken, och när sedan vinden började öka stadigt från sydväst under torsdagen fattades beslutet att packa ihop. Beslutet visade sig vara rätt. Fredag och lördag hade inte varit behagliga där ute, 6 km öster om Öland.

Denna den sista (tors)dagen inleddes med att fortsätta grävarbetet i årets schakt 46. Målet i objektshänseende var att lossgöra och bärga en laggad tunna. Konstruktionsmässigt var ambitionen att nå ner till skrovets insida. Efter några dykpar var tunnan loss och kunde placeras i ett lämpligt bärgningskärl för vidare befordran mot ytan. Den underliggande leran närmast skrovets insida var stenhård att bearbeta, så hela vägen kom vi inte innan vi var tvungna att lägga fokus på att ta upp utrustning och förtöjningsgods (trossar och bojar).

Trots torsdagsmorgonens rapporter om avtagande vind, ökade hela tiden vinden från väst och senare sydväst. Att dessutom vinden hade en tendens att komma in från tvärs mot fartygssidan gjorde inte saken bättre. Till sist kastade M/S Calmare Nyckel loss och de sista förtöjningstrossarna kunde göras loss från ankarna på botten. Dykarna utgick då från gummibåten. i en våghöjd på närmare 2 meters.

Nu är havet återigen tomt på ytan där ute vid katastrofplatsen. Dykarlagets fantastiska insats under 1 + 3 veckors intensivt arbete på platsen har dock inte gått spårlöst förbi. Det prövande arbetet på Östersjöns botten är den absoluta förutsättningen för att den spännande fortsättningen av undersökningsarbetet nu kan ta vid under mer trygga och normala förhållanden på land.

Äventyret Kronan fortsätter! Vi hörs!

Lars Einarsson

Mera ner i djupet

När den sista kistan väl var undersökt och bärgad - den som dessvärre visade sig vara kraftigt skadad - började resan den sista biten ned mot insidan av det mäktiga regalskeppets skrov. Närmast garneringen, som insidan kallas på skeppsspråk, är leran hård och fyndlös. Slutmålet för undersökningsarbetet på botten är ju en friläggning av skrovet i sin helhet. Man kan jämföra vraket med en skål med gröt, där skålen är skrovet och gröten fyndmaterialet. Ett viktigt led i friläggningen av skrovet är den information man får om fartygskonstruktionens utseende och bevarande. Kronans förlisning var en otroligt destruktiv process. Den omfattade såväl en dramtisk kantring som en våldsam explosion som slet skeppet i två stycken. Nu vill vi ju naturligtvis ta reda på vilka effekterna blev av denna förstörelse. Var är brottytorna i skrovet belägna? Hur ser de ut? Hur har det påverkat fyndmaterialet? Har leran på botten trängt in i skrovet underifrån eller från sidan? Frågorna är många.

Endast fyra dagar återstår av 2010 års dykningar på Kronans vrakplats. Det känns skönt att de fyra kistorna hunnit friläggas och bärgas. Nu återstår dels vägen ned mot skrovets insida, dels avrustningen av vrakplatsen inför hösten och vintern. Förtöjningsgods och utrustningen på botten skall bärgas och föras in till Kalmar för översyn, underhåll och komplettering. En viktig men anonym del av ett stort marinarkeologiskt projekt. Ett vardagsarbete som sällan syns vid sidan av skenet från de unika skatter som bärgas ur sin våta grav.

Lars Einarsson

Den tredje kistan nu utforskad

Sedan den nordliga kulingen drabbade Ölands farvatten med full kraft, har förhållandena på botten dramatiskt förändrats. Från en sikt på upp emot 20 meter och en temperatur på 3 grader, har sikten på 27 meters djup gått ned till 2 meter och temperaturen stigit till 18 grader! Sådana är alltid effekterna av hård nordlig vind under sommaren. Så vi anade vad som väntade oss när vi återvände till vrakplatsen igår.

De försämrade förhållandena gör att arbetet naturligtvis blir svårare och omständligare. Allt tar längre tid, och fokus på förberedelse och framförhållning större. Dyksäkerheten har högsta prioritet, därefter arkeologin. Men givetvis går dessa faktorer hand i hand.

Kista 3 blev en liten antiklimax. Den intakta struktur som från början syntes ovan botten (se bilden) visade sig vara den enda hela, sammansatta delen av kistan. Gavlarna saknades, ingen undersida på plats och locket försvunnet. Det har inneburit att förutsättningarna för ett bevarande av innehållet har varit minimala. Rester av ett par skor, textilfragment från vad som troligen är stickade strumpor, sidenband och botten till en s k svepask är vad som låg i det som en gång varit insidan av kistan.

Kista 3 har haft ett mer utsatt läge på botten än de två övriga kistorna som bärgades förra veckan, så egentligen är vi inte förvånande. Den har inte legat så djupt ned mot skrovet att den undgått att påverkas av stötar och slag från det material som främst i samband med förlisningen haglat över området.

Nu fortsätter vi med att vidga det område som kista 3 legat i. Det är framför allt förekomst av mänskliga kvarlevor och verktyg som vi just nu gräver fram ur den hårda leran på botten.

Lars Einarsson

Nu dyker vi igen!

Efter ett par dagars intensivt blåsande med styva kulingvindar från norr, kunde undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel äntligen lämna den trygga hamnen på Ölands västsida tidigt i morse. Vid 11-snåret var fartyget framme i Skärlöv på östra sidan och dykarlaget kunde embarkera fartyget på redden. Kl. 12.30 var vi förtöjda ute vid vrakplatsen och kunde skicka de första dykarna i vattnet. Denna den tredje undersökningsveckan fyller vi på med ett tiotal nya dykare, så ett kort orienteringsdyk för dem ligger först i tur. De "gamla" dykarna sedan förra veckan fortsätter med undersökningsarbetet på botten drekt.
Den sista kistan att bärga har tagit lite längre tid att frilägga och lossgöra, eftersom det ligger både fynd och kvarlevor i anslutning till den. Det arbetet är nu klart och det första vi gjorde i dag var att lossgöra de plankor som bildat en skyddande vägg åt kistan i väster. Nästa uppgift är att ta reda på om kistans undersida - den ursprungliga framsidan - ligger kvar mot botten. I så fall är sannolikt fyndmaterialet relativt bevarat. Finns inget bottenstycke är risken att innehållet fallit ut och förstörts under de 334 år som kistan legat på botten. Så snart detta blivit klarlagt, återkommer jag med ny information.....

Lars Einarsson

Idag sätter vädret stopp

Idag blåser det alldeles för mycket för att vi skall kunna dyka på Kronans vrakplats. Vindstyrkan är upp mot 17 m/s och våghöjden över 3 meter. Dessvärre ser det ut som att ovädret kommer att fortsätta minst ett dygn till, Undersökningsfartyget har gått till säker hamn på Ölands västsida och dyklaget vilar upp sig i land efter två intensiva dykveckor.
Vi hann med ett dykpass igår innan ovädret började nosa på oss vid middagstid igår. Arbetet fortsatte runt den tredje kistan, den sista som återstår att bärga från årets schakt. Till skillnad från det fyndlösa närområdet kring den första och andra kistan, är sedimentet kring den tredje kistan späckat med föremål och skelettrester. Anledningen är som jag senast nämnde, närheten till det tätt befolkade undre kanondäcket. Generellt sett är just gränsområdet mellan det nedersta av de tre kanondäcken och det underliggande trossdäcket en gråzån som innehåller ett rikt men mycket blandat fyndmaterial som ligger huller om buller. Det som gör området så komplicerat är att innehållet på det undre däcket rasat in på trossdäcket nedanför, i samband med vrakets nedbrytning. En viktig uppgift i undersökningsarbetet är därför att reda ut vad som är trossdäckets ursprungliga innehåll och vad som just rasat in i efterhand från undre kanondäcket i samband med nedbrytningen av vraket.
Kronans specifika situation i samband med förlisningen, syns tydligt i fyndmaterialet. Skeppet är klart för strid. Kanondäcken är bemannade, satta i omedelbar stridsberedskap. På trossdäcket är övrig personlig och gemensam utrustning placerad, för att inte vara i vägen eller ta skada i det annalkande infernot.

Lars Einarsson

Andra kistan bärgad!

Det gick som på räls. I onsdags, dagen efter att den första kistan bärgats, kunde nästa kista (se bilden) på tur bärgas utan problem. Visserligen var den lite mer instabil, men efter att den lossgjorts från det underliggande sedimentet och inneslutits i en plastsäck och därefter bandagerats, kunde den lyftas över till bärgningskaret för vidare befordran till ytan. Den här kistan var betydligt lättare än den första. Den visade sig också ha en annorlunda form. Den har ett femkantigt snitt och verkar vara avsedd för ett särskilt ändåmål. Kanske ett speciellt hantverk. Eftersom den är innesluten i den skyddande säcken kan man just nu inte studera den mer noga. Vi får vi vänta till den kommande utgrävningen i konserveringslabbet senare i sommar.

Igår fortsatte arbetet med den tredje kistan. Den är dessvärre skadad och verkar inte ha gavlarna på plats. Friläggningen kommer därför att bli ganska knepig. Det gäller ju att bibehålla stabiliteten i kistan. Därför måste man hela tiden kontrollera var den stadigaste delen i kistans konstruktion finns, och se till att aldrig underminera denna vitala del. Avgörande för hur den kommer att hanteras, är om det finns kvar en undersida av kistan längst ned i sedimentet. I så fall har innehållet haft en möjlighet att skyddas och kunna ligga kvar i en relativt ostörd miljö. Om undersida saknas, är situationen helt annorlunda. Då kan det bli aktuellt att tvingas gräva kistan på plats på botten. Nog med spekulationer. Framtiden får utvisa hur läget är.

Området kring den tredje kistan är annorlunda än närmiljön krina den första och andra. Närheten till kanondäcket ovanför, gör att vi stöter på skelettrester och föremål med anknytning till artilleriet ombord. De omkomnas kläder och utrustning ligger i anslutning till kvarlevorna. En tragisk bild av det skoningslösa kriget, men idag en källa till stor kunskap om hur livet ombord gestaltade sig för de människor som levde mitt i den bullrande, muskelspännande svenska stormakten.

På det understa av de tre batteridäcken fanns de tyngsta kanonerna. Tolv av de trettiofyra kanonerna vägde nästan 5 000 kg styck! Här krävdes det långt mer än hundra man för att hantera alla de tunga pjäserna på detta det understa av de tre kanondäcken. När skeppet kantrade krossades många av bösseskyttarna - så kallades kanonpersonalen - under de tunga kanonerna som rutschade över däcket. Instängda, medvetslösa, ihjälslagna - alla kom de att gå till botten med stormaktstidens största skepp.

Lars Einarsson