Nu gräver vi kistan på botten

Vi har kommit till vägs ände med friläggningen av "årets" kista på vrakplatsen. I takt med att mer och mer av kistans konstruktion blir synlig, inser vi att ett försök att bärga kistan med sitt innehåll - det optimala sättet att säkra innehåll och information - inte är görligt. Kistan är alltför deformerad och håller inte ihop. Risken är att vi överarbetar objektet, med följden att resultatet blir kontraproduktivt. Att vi överambitiöst gapar efter för mycket som leder till att vi mister hela stycket! Vi har därför börjat att försiktigt gräva ur innehållet på plats på botten. Att avbryta friläggningen mot en möjlig bärgning av hela kistan med dess innehåll, var också viktigt för att få den nödvändiga stabiliteten i kistkonstruktionen under det följande grävarbetet på botten. Varje föremål som påträffas dokumenteras i förhållande till sitt läge i kistan. Prover tas också fortlöpande av det till synes fyndtomma sedimentet under grävarbetet, för att säkra mikrospår av vad som ursprungligen kan ha funnits i kistans men som nu inte går att spåra med blotta ögat. Det handlar om textilfibrer, fröer, sädeskorn och rester av livsmedel som nu har karaktären av lera eller grus. Senare när proverna sållats och analyserats under mikroskop i labbet, kan ytterligare information vaskas fram ur det till synes sterila materialet.
Det första vi gjorde var att lyfta av kistans lösa överdel, som egentligen är dess baksida. Baksidan ligger nu uppåt eftersom kistan välts över ända i samband med förlisningen för 335 år sedan. Det omedelbara synintrycket av kistans innehåll var lera och åter lera, och att kistan är indelad i två avdelningar åtskilda av en tvärgående trävägg. Det ena facket utgör 1/3 (45 cm) av kistans längd, det andra följaktligen 2/3 (75 cm). Vi beslutade oss för att först gräva ur det största facket.
Efter att ha avlägsnat c a hälften av sedimentet i facket började föremål att kunna skönjas. Ett skrin med skjutlock är det mest påfallande föremålet som hittills lyfts ur kistan (se bilden, skrinet lyfts ur kistans stora fack som den första delen som grävs ur). Det mäter 34 x 20 x 14 cm och är vackert sammansatt. Vid sidan av skrinet, mot kistans lock i kistans fallriktning, påträffades sedan ett par fint stickade strumpor, textilstycken med dekorationer, en läderrem och en hopfällbar tumstock av trä och mässing. Visserligen återstår ungefär en fjärdededel att gräva ut av det första facket, men redan nu törs jag påstå att kistan är relativt fyndtom. Den verkar i likhet med fjolårets kistor innehålla ett mindre antal föremål som i första hand inte använts ombord fartyget. Kanske är då resten av det ursprungliga innehållet sådana saker som kommit till användning under vistelsen till havs.
En preliminär slutsats med utgångspunkt från föremålens karaktär, är att de är privata, personliga tillhörigheter och inte saker som använts för särskilda verksamheter och ändamål ombord. Det är inte vad jag förväntade mig efter att ha synat kistans utformning. Den är grov och enkel till sin konstruktion, har inga dekorationer, består av grovt hyvlade plankor, saknar sinkade sidor (hörn växelvis sammansatta med tappar) och verkar istället vara enkelt ihopspikad.
Vi fortsätter kampen mot det bångstyriga vädret, med siktet inställt på att skapa en säkrare helhetsbild av de spännande fynden på botten.

/Lasse E.

Dykning varannan dag

Vädret fortsätter att sätta käppar i
hjulet för dykarbetet. Typisk varannandagsväder som förstör den nödvändiga
kontinuiteten i arbetet. Igår söndag blev det en halv dags dykningar innan
sydostvinden byggde upp vågorna till alltför stort besvär. Vi fick lämna
vrakplatsen efter att de nytilkomna dykarna vecka 2 hade genomfört sitt
behövliga orienteringsdyk. Undersökningsfartyget Calmar Nyckel tänkte
inte utmana ödet med att ligga kvar i den tilltagande vinden, utan stävade mot
Degerhamn på Ölands västra sida så snart dyklaget gått iland i Skärlöv.

Arbetet på botten har fortsatt varit
helt fokuserat på att frilägga den stora kistan som vi stötte på direkt när vi
började förra helgen. Den ligger minst sagt lite knökigt till, djupt nerer i
schaktet omgiven av ett par rejäla avbrutna däcksbalkar. Och de flyttar man
inte på bara sådär. Vid sidan av kistan står flera däcksplankor från
trossdäcket på högkant, hårt packade och delvis fastklämda mot skrovets insida.
Dessa måste vi först lossgöra, för att kunna komma nära själva kistan. En
frilagd kista är ju det nödvändiga slutmålet inför själva lossgörandet, men
också en rysare eftersom den i det läget är extremt exponerad och kan - om den
är instabil - kollapsa. Därför måste en successivt säkras med spännband och stöttande
träkonstruktioner.

Runt om själva kistan lyser
fyndmaterialet fortfarande i stort sett med sin frånvaro. Det märks tydligt att
vi närmar oss den brottyta som markerar den plats för om stormasten där
skeppets klövs i två stycken vid förlisningen för 335 år sedan. Samtidigt
ändrar fyndmaterialet karaktär - både med avseende på kvalitet och kvantitet -
ju längre mot fören vi rör oss. De aktre delarna av skeppet var förbehållna de
högre befälet. Därför påträffas både fler och mer exklusiva föremål där än i de
förliga delarna där vi jobbar just nu. Men självfallet är förstörelseprocessen
midskepps en stor del av förklaringen till den relativa fyndlösheten i
schaktområdet, kistorna undantaget.

Att stöta på kista efter kista som vi
gjort under de senaste åren är trots de spända förväntningarna på innehållet
inte odelat positivt. Nackdelen är att storleken på den utgrävda ytan under ett
"kist-år" blir så försvinnande lite, eftersom så mycket dyktid går åt
att frilägga och bärga dessa dyrgripar. Samtidigt är kanske kistorna de mest
informationsrika fynden som finns på vrakplatsen, eftersom de oftast innehåller
så rika kombinationer och variationer av fynd som ger en detaljerad bild av
livet ombord och 1600-talsmänniskan.

/Lasse E.

Ett himla väder

Nu har det blåst kuling i två dagar utanför Öland. Gårdagen var värst med en ihärdig nordostlig vind som pinade besättningen på undersökningsfartyget Calmare Nyckel. Efter att ha legat och kämpat med vinden under natten en distansminut utanför kusten, fattade skepparen beslutet att gå in till kaj i Bergkvara på det sydsmåländska fastlandet för att få en välbehövlig vila och se över all utrustning som sjösurrats inför det annalkande ovädret. Ett första besked är att allt verkar ha klarat sig fint.
Idag fredag fortsätter de hårda vindarna, men den här gången från S. Och inte ser det så där himla ljust ut de kommande dagarna. Att vinden blir sydlig, tackar vi för eftersom det innebär att sikten under vatten blir betydligt bättre än när det blåser från norr. Anledningen är det klara vatten som förs upp från östersjöbäckenet med sydvinden. Från norr kommer vatten med mycket vegetationspartiklar och - ett väl omvittnat problem - alger!
Vi har kommit en bra bit på botten med friläggningen av den stora kistan (120 cm lång). Känns lite pyrt att vi tappar tempo i och med avbräcket p g a blåsten. I morgon lämnar några dykare för att ersättas av nya. Det innebär också alltid en liten tempominskning, innan alla hunnit bli insatta i förhållanden ovan och under ytan. Å andra sidan har de allra flesta mångårig erfarenhet av arbete med Kronan. Så det ser hoppfullt ut.
Nu håller vi tumarna för att vädrets makter lugnar sig. Vi vill ha måttliga vindar från sydväst och mycket sol - precis som alla semesterfirare i Kalmar och på Öland. Dom är det gott om. Och de allra flesta besöker Kronan-utställningen på länsmuseet i Kalmar. Har du inte hunnit göra det, passa på innan solen börjar gassa igen.

/Lars Einarsson




Febril aktivitet på dykdäck ombord
Calmare Nyckel

Ännu fler kistor!

Knappt hinner vi ned i bottenslammet innan sidorna av ytterligare en stor träkista avtecknar sig i grådunklet på 27 meters djup. Och den här gången är det en grymt stor sak. 120 cm lång och 60 cm bred och hög. Tror vi. Bara två sidor av kistan är ännu frilagda (på bilden syns de två brädorna som utgör kistans botten).

En sak är säker. Vi arbetar oss allt närmare den tvärskeppsgående brottytan i söder. Och förr eller senare måste fyndmaterialet ta slut. Men det tycks vara så att även i detta utsatta område har föremålen skyddats väl av skeppets solida konstruktion. I och för sig, gäller det inte allt material. Omkring kistan är sedimentet fyllt med fullständigt fragmenterat material. Bara kraftiga, solida träföremål tycks ha stått emot tidens tand. Kistan har med sin kraftiga struktur hållit stånd mot århundraden av nötande sand och vatten.

Vad kan då finnas i kistan? Vi kan endast spekulera. Den är ganska grov till sin natur. Brädorna den är tillverkad av, är ohyvlade och saknar dekor. Kanske är det en låda avsedd för verktyg. Knappast en behållare med exklusiva föremål som tillhört en officer och ståndsperson.

Imorgon onsdag fortsätter arbetet med att gräva fram kistan. Då återkommer vi med information om vad som gömt sig i Östersjöns djup på trossdäcket i stormaktstidens största fartyg - superregalskeppet Kronan!

Team Kronan/

Lars Einarsson

Kronan startar upp - 30 år utanför Ölands ostkust!

Utanför snurrar vinden runt just nu i skrivande stund från alla håll och kanter. Hoppas innerligt att vädret stabiliseras med ett fett högtryck och svaga vindar från sydväst när Kronanundersökningarna drar igång på lördag den 9 juli, för det 31 året i rad i djupet 6 km utanför byn Hulterstad på Öland. Men vi har faktiskt redan hunnit med en veckas dykningar på vrakplatsen i år. Tillsammans med Kustbevakningens skickliga personal kunde sedvanliga underhållsarbeten utföras. De innebär f f a lokalisering av platsen med efterföljande utplacering av förtöjningsgods. Två nya ankare, välvilligt tillhandahållna av Marinbasen i Karlskrona med kätting donerad av Jan Andersson Dykeri AB i Kalmar, placerades ut i söder för att möjliggöra säker förtöjning vid utgrävningsarbetet i de perifera delarna av vrakområdet (se bilden, ett av ankarna med tillhörande kätting klar att sänkas till botten). Varmt tack till Marinen, Kustbevakningen och Janne!
Undersökningsfartyget Calmare Nyckel - normalt utbildningsfartyg för Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar - är återigen chartrat och drygt fyrtio dykare redo för att undersöka vraket av regalskeppet Kronan. Tre veckors fortlöpande arbete på botten skall förhoppningsvis ge oss svar på hur mäktiga de kvarvarande fyndlagren är närmast den tvärskeppsgående brottyta som markerar platsen där skeppet bröts itu den 1 juni 1676. Den förliga tredjedelen av skeppet saknas fortfarande, trots upprepade lokaliseringsförsök runt vrakplatsens omgivningar. Kanske drev den längre ut till havs? Eller bärgades den utan att händelsen dokumenterades? Den mest destruktiva förklaringen är att den slogs i spillror i samband med den enorma explosionen som slutligen förde skeppet i djupet.
Vi kommer att frilägga den förligaste delen av skeppets trossdäck, där flera av de senare årens kistor påträffats. De två kistorna som upptog mer än två veckors friläggningsarbete på botten förra året, visade sig vid den efterföljande utgrävningen i labbet innehålla sammanlagt 26 föremål! De kom från den ena kistan. Den andra var tom! Men sådana är arkeologins villkor. Skulle man veta vad som fanns i kistorna i förväg, skulle man ju inte behöva gräva dem.
Så häng med ner i djupet i sommar. Täta rapporter om händelseförloppet ute i havet är på ingång!

Kistorna tömda - flipp eller flopp?

Sorry. Det är alltför länge sedan jag kommenterade utgrävningen av de två kistorna som bärgades från Kronan i somras. Enda ursäkten är att det varit en hektisk period med varjehanda uppgifter under en höst som rusar mot jul Hoppas att du, trogna Kronanvän, inte vissnat p g a tystnaden. Nu är det i varje fall dags och berätta om slutresultatet av grävarbetet.

Den första kistan innehöll drygt 20 föremål (se övre bilden). Förutom ett antal tyg- och läderfragment av okänt ursprung, var det mest uppseendeväckande ett par kragstövlar, ett par lågskor, en filthatt, en trådrulle med garn, en träask och ett bryne att slipa verktyg med. Den andra kistan var helt tom (se undre bilden)!
Med tanke på att tjugo dykare lagt ned sammanlagt tio dagars arbete på att omsorgsfullt frilägga, emballera och bärga dessa dyrgripar kan det tyckas vara ironiskt att kistorna inte innehöll mer "skattlika" föremål (vad nu det är för några föremål, kan man undra!?).
När den största förvåningen/besvikelsen lagt sig, börjar man undra varför kistorna var så fyndfattiga, trots att de låg i ett optimalt läge för att bevaras på bästa sätt. Den troligaste förklaringen är att de faktiskt tömts på sina innehåll innan Kronan förliste. Kvar ligger föremål som man troligen inte hade så värst stor användning av under vistelsen ombord på fartyget.



För den andra "kistan" är förklaringen nog lite annorlunda. Den är ju delvis öppen till sin konstruktion. Därför kan innehållet ha ramlat ur den i samband med att skeppet kantrade.
Hur som helst visar kistfynden från sommaren 2010 att Kronan inte bara innehåller guld och silver, utan även andra föremålskombinationer som framför allt berättar om den speciella situation som råder när skeppet förliser: Skeppet är klart för strid. Föremålen och människor ombord befinner sig på platser som situationen kräver. Manskapet bemannar sina stridspositioner och föremål som inte används stuvas undan för att inte vara i vägen eller för att inte skall ta skada under striden. Så skall nog kistfynden från i somras tolkas.

Lars Einarsson

Fortsatt nedåt i kistan

I konserveringslabbet fortsätter konservator Max Jahrehorn oförtrutet att försiktigt arbeta sig nedåt i kistans slamlager. Nu står det klart att ägaren packat ned ett par praktfulla kragstövlar, ett par skor och en ståndsmässig filthatt med brett brätte. Ingen bonddräng, alltså. En sådan hade knappast med sig en kista med sina närmsta tillhörigheter. Kläderna gör mannen, heter det ju. Och i 1600-talets Sverige var sättet att klä sig helt i enlighet med den samhällsställning man hade. Att klä sig i en annan socialgrupps klädkod - i synnerhet att utmana överheten - ansågs provocerande och också smått löjeväckande. Det fanns helt enkelt inte på kartan!
Vi har alltså att göra med en man av rang som uppenbarligen inte ansett sig ha behov av dessa klädespersedlar vid den tidpunkt och i den situation som Kronan befann sig i vid förlisningstidpunkten - stridsberedd!
Vänta lite....! Nu skymtar även en vackert målad träsked, ett verktygsskaft och en svepask med fint välvd sarg. Fler och fler detaljer väntar på att friläggas mot kistans botten.

Lars Einarsson