Ett himla väder

Nu har det blåst kuling i två dagar utanför Öland. Gårdagen var värst med en ihärdig nordostlig vind som pinade besättningen på undersökningsfartyget Calmare Nyckel. Efter att ha legat och kämpat med vinden under natten en distansminut utanför kusten, fattade skepparen beslutet att gå in till kaj i Bergkvara på det sydsmåländska fastlandet för att få en välbehövlig vila och se över all utrustning som sjösurrats inför det annalkande ovädret. Ett första besked är att allt verkar ha klarat sig fint.
Idag fredag fortsätter de hårda vindarna, men den här gången från S. Och inte ser det så där himla ljust ut de kommande dagarna. Att vinden blir sydlig, tackar vi för eftersom det innebär att sikten under vatten blir betydligt bättre än när det blåser från norr. Anledningen är det klara vatten som förs upp från östersjöbäckenet med sydvinden. Från norr kommer vatten med mycket vegetationspartiklar och - ett väl omvittnat problem - alger!
Vi har kommit en bra bit på botten med friläggningen av den stora kistan (120 cm lång). Känns lite pyrt att vi tappar tempo i och med avbräcket p g a blåsten. I morgon lämnar några dykare för att ersättas av nya. Det innebär också alltid en liten tempominskning, innan alla hunnit bli insatta i förhållanden ovan och under ytan. Å andra sidan har de allra flesta mångårig erfarenhet av arbete med Kronan. Så det ser hoppfullt ut.
Nu håller vi tumarna för att vädrets makter lugnar sig. Vi vill ha måttliga vindar från sydväst och mycket sol - precis som alla semesterfirare i Kalmar och på Öland. Dom är det gott om. Och de allra flesta besöker Kronan-utställningen på länsmuseet i Kalmar. Har du inte hunnit göra det, passa på innan solen börjar gassa igen.

/Lars Einarsson




Febril aktivitet på dykdäck ombord
Calmare Nyckel

Ännu fler kistor!

Knappt hinner vi ned i bottenslammet innan sidorna av ytterligare en stor träkista avtecknar sig i grådunklet på 27 meters djup. Och den här gången är det en grymt stor sak. 120 cm lång och 60 cm bred och hög. Tror vi. Bara två sidor av kistan är ännu frilagda (på bilden syns de två brädorna som utgör kistans botten).

En sak är säker. Vi arbetar oss allt närmare den tvärskeppsgående brottytan i söder. Och förr eller senare måste fyndmaterialet ta slut. Men det tycks vara så att även i detta utsatta område har föremålen skyddats väl av skeppets solida konstruktion. I och för sig, gäller det inte allt material. Omkring kistan är sedimentet fyllt med fullständigt fragmenterat material. Bara kraftiga, solida träföremål tycks ha stått emot tidens tand. Kistan har med sin kraftiga struktur hållit stånd mot århundraden av nötande sand och vatten.

Vad kan då finnas i kistan? Vi kan endast spekulera. Den är ganska grov till sin natur. Brädorna den är tillverkad av, är ohyvlade och saknar dekor. Kanske är det en låda avsedd för verktyg. Knappast en behållare med exklusiva föremål som tillhört en officer och ståndsperson.

Imorgon onsdag fortsätter arbetet med att gräva fram kistan. Då återkommer vi med information om vad som gömt sig i Östersjöns djup på trossdäcket i stormaktstidens största fartyg - superregalskeppet Kronan!

Team Kronan/

Lars Einarsson

Kronan startar upp - 30 år utanför Ölands ostkust!

Utanför snurrar vinden runt just nu i skrivande stund från alla håll och kanter. Hoppas innerligt att vädret stabiliseras med ett fett högtryck och svaga vindar från sydväst när Kronanundersökningarna drar igång på lördag den 9 juli, för det 31 året i rad i djupet 6 km utanför byn Hulterstad på Öland. Men vi har faktiskt redan hunnit med en veckas dykningar på vrakplatsen i år. Tillsammans med Kustbevakningens skickliga personal kunde sedvanliga underhållsarbeten utföras. De innebär f f a lokalisering av platsen med efterföljande utplacering av förtöjningsgods. Två nya ankare, välvilligt tillhandahållna av Marinbasen i Karlskrona med kätting donerad av Jan Andersson Dykeri AB i Kalmar, placerades ut i söder för att möjliggöra säker förtöjning vid utgrävningsarbetet i de perifera delarna av vrakområdet (se bilden, ett av ankarna med tillhörande kätting klar att sänkas till botten). Varmt tack till Marinen, Kustbevakningen och Janne!
Undersökningsfartyget Calmare Nyckel - normalt utbildningsfartyg för Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar - är återigen chartrat och drygt fyrtio dykare redo för att undersöka vraket av regalskeppet Kronan. Tre veckors fortlöpande arbete på botten skall förhoppningsvis ge oss svar på hur mäktiga de kvarvarande fyndlagren är närmast den tvärskeppsgående brottyta som markerar platsen där skeppet bröts itu den 1 juni 1676. Den förliga tredjedelen av skeppet saknas fortfarande, trots upprepade lokaliseringsförsök runt vrakplatsens omgivningar. Kanske drev den längre ut till havs? Eller bärgades den utan att händelsen dokumenterades? Den mest destruktiva förklaringen är att den slogs i spillror i samband med den enorma explosionen som slutligen förde skeppet i djupet.
Vi kommer att frilägga den förligaste delen av skeppets trossdäck, där flera av de senare årens kistor påträffats. De två kistorna som upptog mer än två veckors friläggningsarbete på botten förra året, visade sig vid den efterföljande utgrävningen i labbet innehålla sammanlagt 26 föremål! De kom från den ena kistan. Den andra var tom! Men sådana är arkeologins villkor. Skulle man veta vad som fanns i kistorna i förväg, skulle man ju inte behöva gräva dem.
Så häng med ner i djupet i sommar. Täta rapporter om händelseförloppet ute i havet är på ingång!

Kistorna tömda - flipp eller flopp?

Sorry. Det är alltför länge sedan jag kommenterade utgrävningen av de två kistorna som bärgades från Kronan i somras. Enda ursäkten är att det varit en hektisk period med varjehanda uppgifter under en höst som rusar mot jul Hoppas att du, trogna Kronanvän, inte vissnat p g a tystnaden. Nu är det i varje fall dags och berätta om slutresultatet av grävarbetet.

Den första kistan innehöll drygt 20 föremål (se övre bilden). Förutom ett antal tyg- och läderfragment av okänt ursprung, var det mest uppseendeväckande ett par kragstövlar, ett par lågskor, en filthatt, en trådrulle med garn, en träask och ett bryne att slipa verktyg med. Den andra kistan var helt tom (se undre bilden)!
Med tanke på att tjugo dykare lagt ned sammanlagt tio dagars arbete på att omsorgsfullt frilägga, emballera och bärga dessa dyrgripar kan det tyckas vara ironiskt att kistorna inte innehöll mer "skattlika" föremål (vad nu det är för några föremål, kan man undra!?).
När den största förvåningen/besvikelsen lagt sig, börjar man undra varför kistorna var så fyndfattiga, trots att de låg i ett optimalt läge för att bevaras på bästa sätt. Den troligaste förklaringen är att de faktiskt tömts på sina innehåll innan Kronan förliste. Kvar ligger föremål som man troligen inte hade så värst stor användning av under vistelsen ombord på fartyget.



För den andra "kistan" är förklaringen nog lite annorlunda. Den är ju delvis öppen till sin konstruktion. Därför kan innehållet ha ramlat ur den i samband med att skeppet kantrade.
Hur som helst visar kistfynden från sommaren 2010 att Kronan inte bara innehåller guld och silver, utan även andra föremålskombinationer som framför allt berättar om den speciella situation som råder när skeppet förliser: Skeppet är klart för strid. Föremålen och människor ombord befinner sig på platser som situationen kräver. Manskapet bemannar sina stridspositioner och föremål som inte används stuvas undan för att inte vara i vägen eller för att inte skall ta skada under striden. Så skall nog kistfynden från i somras tolkas.

Lars Einarsson

Fortsatt nedåt i kistan

I konserveringslabbet fortsätter konservator Max Jahrehorn oförtrutet att försiktigt arbeta sig nedåt i kistans slamlager. Nu står det klart att ägaren packat ned ett par praktfulla kragstövlar, ett par skor och en ståndsmässig filthatt med brett brätte. Ingen bonddräng, alltså. En sådan hade knappast med sig en kista med sina närmsta tillhörigheter. Kläderna gör mannen, heter det ju. Och i 1600-talets Sverige var sättet att klä sig helt i enlighet med den samhällsställning man hade. Att klä sig i en annan socialgrupps klädkod - i synnerhet att utmana överheten - ansågs provocerande och också smått löjeväckande. Det fanns helt enkelt inte på kartan!
Vi har alltså att göra med en man av rang som uppenbarligen inte ansett sig ha behov av dessa klädespersedlar vid den tidpunkt och i den situation som Kronan befann sig i vid förlisningstidpunkten - stridsberedd!
Vänta lite....! Nu skymtar även en vackert målad träsked, ett verktygsskaft och en svepask med fint välvd sarg. Fler och fler detaljer väntar på att friläggas mot kistans botten.

Lars Einarsson

Kistans hemligheter på väg att avslöjas

Som skuggor ur det förflutna växer föremål fram ur det vattenmättade sedimentet i kistan från Kronan. Under konservatorns varsamma hand prepareras bilden av en besättningsman fram. I takt med att personens tillhörigheter blir synliga, kan vi på ett avstånd av 334 år bekanta oss med en man verksam mitt i det stormaktstida Sverige. Ett land där kriget var vanligare än freden, och närheten till döden så påtaglig att 600 000 män förlorade sina liv på slagfälten till lands och sjöss under hundraårsperioden 1620-1720.
Vad innehåller då kistan? Så mycket kan avslöjas att ägaren var väldigt noga med vad han hade på fötterna. Men fortfarande återstår mycket att gräva ut av den 70x45x45 cm stora behållaren. När kistan slutligen tömts på sitt innehåll, kan förhoppningsvis de bildliga anletsdragen av föremålens ägare tecknas med mer exakta penseldrag.....

Lars Einarsson

Idag onsdag 22/9 öppnas den första kistan

Nu är det äntligen dags. Om ett par timmar öppnas den första av de två intakta kistor som lyftes från Kronan i somras i närvaro av den församlade pressen. Den är tung. Lyftet från botten var spännande. Först lyftes den ur sitt läge i schaktet, där den står i 334 år. Lyftet från det ursprungliga läget ned i det bärgningskar i vilket den sedan fördes till ytan, skedde med hjälp av lyftsäck - en plastballong som man fyller med luft från dykartuberna. Dessförinnan hade den bandagerats och stagats upp för att undanröja risken för en kollaps. Nu står den färdig att öppnas i konserveringslabbet på Kalmar läns museum. Om ett par timmar får vi veta glänta på dörren till det förflutna och få en första inblick i vad den innehåller..........

Lars Einarsson